Så här mellan hägg och syrên sitter jag och funderar på fenomenet skålgropar.
Det är den vanligaste hällristningen i Europa och de anses gjorda under många tusen års historia.
Dessa små gropar har även kallats älvkvarnar. Man trodde gudaväsendena alverna malde säd i dem. En viss period, i folklig föreställning, trodde man det.
Men jag tror att de på något sätt är uttryck för något arketypiskt hos människan. Vi människor är ju anlagda på att hitta en slags andlig mening i tillvaron. Något "gudomligt" som styr födelse, livet och vad som sedan händer. Jag tror att det är solen och månen som i historiens gryning sågs som det som styrde det hela.
Det är typiskt för oss människor att socialisera och interaktera. I vissa fall med gåvor, offer. Man kan blidka, kontakta.
Genom att knacka en skålgrop fick man en direktkontakt med gudomarna solen och månen. Dåtidens mobiltelefon. Man "slog numret", d v s avbildade den man ville kontakta.
I olika historiska tider fick skålgroparna olika funktioner. Men från början tror jag det var ett uttryck för att få direktkontakt med livsmeningen, enskilt och kollektivt.
Ja, det är vad jag tror, så här en kväll mellan hägg och sy`ren.
