måndag 8 februari 2016

Helgon/pilgrimsringen från Älgå.




Vi ser den guldring, helgonring, som hittats vid Älgå kyrka, vid Glafsfjordsleden. Felaktigt uppges detta att det är en "St Olovsring" och att det föreställer St  Olov. Troligen har man dragit den slutsatser därav att personen i klacken är krönt, har en "krona". Emellertid är det tydligt att det är Elin av Skövde, St Helena, Skara stifts och då Värmlands skyddspatron, som det gäller.
Den helgon och pilgrimsring av guld som hittats i Östra Ämtervik har just ett krönt E i klacken och det är troligt att det även i det fallet åsyftar Elin, St Helena av Skövde.

Bilden under visar St Helena i Sunne medeltida altarskåp. ( Numera på Historiska Museet)
Båda bilderna är hämtade hos detta museum.

Fornleder, handelsleder och pilgrimslederna i Värmland








Ovan är en karta som visar Värmland 1540. Den visar de fornvägar som fanns från begynnelsen. Dessa forn-och handelsleder användes sedemera av pilgrimer. Den gula markeringen är Letstigen, som alla som kom österifrån färdades på. Den övergick i "Redstig" i Visnum och till Tingvalla. Sedan leden mot Norge, i slutfasen den sk Edskogsleden. Vid Wall i Visnum anslöt sig leden från Västergötland.
En led gick från sydänden av Värmlandsnäs, via Gillberga och efter Glafsfjordens västra strand, via Eda till Kongsvinger.
En led gick från Segerstad till Kil. Ytterligare en från Hammarö, till norr om Grava, där den delade sig - en led via Löved norrut (blå markering) och en till Kil (Hyn-Apertin) och vidare norrut i Fryksdalen och Röjdådalen. Från Kil en led västerut till Berg, Jössefors.
På dessa stigar eller leder färdades det på av skalder, norska och svenska kungar osv. från vikingatid och medeltiden igenom. Det var vad som fanns av "vägar", d v s vandrings - och ridstigar och så var förhållandena fram till mitten i av 1600-talet.

Madonnaskulpturen från medeltidskyrkan i Kil



Ovanstående träskulptur är från 1200-talet och fanns i kyrkan vid gamla Apertin. I Skara stift och därmed Värmland, fanns en allmänt uttbredd Mariadyrkan. Kyrkor uppkallades efter henne, hon var centralgestalten i den folkliga tillbedjan. Under 1400-talet stod denna Mariadyrkan som störst - i Västergörland, i Värmland. Vi har den berömda Mariaskulpturen i Glava, den s.k. Glavamadonnan,  som var ett vida känt vallfartsmål, även från utlandet. På bilden nedan ses Dalbymadonnan, i Dalby kyrka i Klarälvdalen. Någon St Olofsdyrkan av betydelse har inte funnits i Värmland. De bilder och skulpturer som avbildar honom i Värmländska kyrkor är små och få.
På 1200-talets början fanns inga sockenkyrkor i Fryksdalen. Men väl vid Apertin. Dit begav sig fryksdalingar, till kyrkbyn, i olika ärenden. Kunde vid hemkomsten berätta om madonnan och kyrkan. Det var mission i praktiken. Efter 1250-talet hade t ex Sunne sockenbor en egen Mariakyrka.







Löved - en klosterfilial och pilgrimshärbärge



                      En del av det stora pestskråp-beståndet vid Löved och en av tusentals Vinbergssniglar,
                      munkar och pilgrimers fastemat. (foto: Bo Ulfvenstierna)

Fryksdalsleden sommaren 2015







    Pilgrimer (foto: Bo Ulfvenstierna)