Med ett litet "Nyårskort", från min barndom, på 1950-talet, önskar jag- och arbetsgruppen för Fryksdalsleden- alla en Gott Nytt År!
" Nyår var känt för att
vara en mycket kall tid. På Nyårshelgen kunde det ibland vara runt trettio
minusgrader. Det var snarare regel än undantag.
Nyår var också en mycket
stillsam helg. Inga glammande fester. Inga fyrverkerier. Ingen särskild mat
heller. Julmat fanns det ännu tillräckligt och det var gott nog för alla. Men
man skulle försöka hålla sig vaken till tolvslaget. Då satt alla vid radion och
hörde nyårsdikten. Och sedan lyssnade man, under tystnad och med en viss bävan,
till landets alla domkyrkoklockor. Det var så högtidligt det någonsin kunde
bli.
Ute small det i träden,
orsakat av kölden och vintergatan lågade. I laggårdarna stod kor med mularna nerborrade i sommarhöet
, likaså hos hästarna, i alla stall. Hönsen satt, i sina kvarter, på sina
pinnar, med uppburrad fjäderdräkt och med slutna ögon.
I månljuset sågs räven
som en skugga, ibland i diken, ibland på de vita gärdena.
Stilla vinternatt, minus
trettio grader, gnistrande snö."
