Erik den heliges anfäder, Kil och Apertin

Det sägs att Erik den Heliges anfäder finns att hitta bland de engelska missionärer som på 1000-talet missionerade i Västergötland. Det sägs att biskop Adalvard.d.ä. i Skara kristnade Värmland ca 1050.
På 1100 och 1200 talet stred två ätter om kungamakten i "Sverige". Det var den Erikska ätten och den Sverkerska. Den sk Folkungaätten/Bjälboätten hade ännu inte fått makten. Birger Brosa var t ex jarl åt Knut Eriksson, stod ännu lite i skymundan. Genom diplommaterial vet vi att Erikska ätten tidigt hade
land och

fisken i Kil regionen. Diplomet ovan anger att drottning Katarina, änka efter Erik den läspe och halte,
Erikska ätten, och Katarina var nu 1250 ( eller lite tidigare) då brevet skrevs, även abedissa i Gudhems kloster. Hon donerar två gårdar i Kil ( jodå, vårt Kil vid Apertin) till Gudhem. Hennes tredje jarl, Birger Jarl, och hon beseglar.
Det var tidiga Erikska ättens gårdar i Kil hon donerade.

I dokumentet nedan:datering

1282  maj  18

Utfärdandeort

Skara 

Innehåll

Kung Magnus av Sverige kungör att han till nunnorna i Gudhem skänkt en del av laxfisket i floden ”wllærørh”(1, vilket bröderna Johannes och Birger Filipssöner en gång ägt men som sedermera indragits till kronan, varefter kungen med pengar till brödernas barn löst in det. Därvid gav kungen även nunnorna full besittningsrätt och fri förfoganderätt över nämnda fiske. Närvarande var biskoparna B(rynolf) i Skara, H(enrik) i Linköping och A(nund) i Strängnäs, kungens bror Bengt, lagmannen Bengt, Magnus Jonsson, Svantepolk, Magnus Ragvaldsson och Håkan Tunesson, vilka samman med utfärdaren har beseglat, samt flera andra stormän i riket.

Johan och Birger Filipsson tillhörde Erikska ätten. Ättens högsäte var Ymseborg. I trakten däromkring tillverkades liljestenarna. I Kils kyrka fanns en liljesten.

Min tes är att det var en av Erik den heliges engelska anfäder som på 1000-talet missionerade i Västergötland, som genom Thurgots eller Adalvard.dä. försorg placerades  i Kil. Han kallade stället Aberdeen efter sin hemort. Döpte gjorde han i bäcken strax vid stavkyrkan. Därmed var Värmernas land kristnat. Erikska ätten höll sedan i området regeringstiden ut, från 1200-talet i samråd med Gudhems kloster. Gudhem hade underhåll av Halsmo ända till 1528, d v s efter reformationen. Halsmo hade de tidigare ägt, och Halsmo låg vid missionskyrkan.

Omnibus ad castrum Wmpsaeborgh pertinentibus....

I Latinska texten:omnibus ad castrum Wmpsæborgh pertinentibus, dictis liberis in precio pecuniam supleuimus, nos partem piscarie salmonum in ampne wllærørh quam possederunt dicti fratres, & nos legaliter post factam redonacionem, sicut premissum est comparauimus, sanctimonialibus gudhemh contulimus eternaliter possidendam

Laxfiskarnas land - Värmland

Vad vi ser på kartan ovan är en markering i vitt jag gjort för det "egentliga" Värmland  under tiden från tideräkningens början och till och med 1100-talet. De röda småprickarna är de stora laxforsarna, fr.vänster räknat Borgvikforsen, Edsvallaforsen, Frykforsen, fiskesträckorna i Almar, Skivedsforsen,
och den mest givande av alla Dejeforsen. Kil ligger i mitten av detta område, där korsas fornlederna,
Inom det vita området ligger alla missionskyrkorna. Några gränser mot Norge fanns inte, Bergslagen var ödemark. Några härader fanns inte. Detta vita område var det Värmland som Adalvard d.ä. kristnade på 1050-talet. Laxfiskarna kallades Värmer. Detta var laxfiskarnas land. Värmland. Dick Harrison framför denna förklaring till landskapets namn och det låter troligt.
Även fanns ju stora och givande laxforsar vid Jösseforsen, Åmotsfors, Munkfors, Fryksände, Skoga, Edsforsen, Gullspång, Skarped (Fryksdalen) m.fl.

("kartograf"; Bo Ulfvenstierna)