Värmland har mist en stor kulturpersonlighet: Roland Kihlstadius. Stilla insomnade han för ett tag sedan i sitt hem i Karlstad. I Fryksdalen och särskilt Östra Ämtervik var han med sin kunskap om allt som rörde bygden helt enastående. Han tillbringade somrarna på Lillebo, hans oas, alleles nära Ås brunn och hembygdsgården. Där träffade jag honom första gången för ett tiotal år sedan. Vi kom att ha många intressanta samtal genom åren. Även per telefon och via pappersbrev.
Han var en forskare av stort mått. Den här bloggen hade inte funnits utan honom. Boken Friggas dal inte heller och inte Fryksdalsleden. Själv var han för blygsam att ta till sig detta faktum. Men det var genom honom jag började forska om Frigga och Vanakulturen, efter samtal om varför Fryken hade detta namn och varför de allra flesta gravrösen ligger alldeles vid sjöstranden. Detta ledde i sin tur till upptäckten av en uråldrig väg, en fornled, handelsled och så småningom pilgrimsled-Fryksdalsleden. Vi förde hela tiden en dialog omkring detta. Och om de forna, första gårdarna, Vikgårdarna, som jag kallar det. Nu har han lämnat stafettpinnen vidare, efter att ha lagt grunden till och utvecklat och påvisat så mycket av Fryksdalens historia. Det finns säkert anledning att återkomma till Roland i denna blogg och i Östra Ämterviks hembygdsförening, Han lämnade ett stort arkivmaterial efter sig, för vidare forskning. Och många ljusa och trevliga minnen gav han oss som kände honom. En gentleman och fin människa.
