torsdag 15 augusti 2019



                                                              Vikingaskatt


ÖSTRA ÄMTERVIK


Tid: Vikingatid Fyndår: 1767 Fyndtyp: Depåfynd Antal: Okänt antal mynt Slutmynt: Okänt Fvndomständigheter "...sommaren 1767. En gesäll kom vandrande från Norge genom Fryks dalen och följde bönder på båt öfver Fryken till Carlstad. Dessa satte i land vid gården Bösseviken i Ö Emtervik och som gesällen sprang först ur båten kom han med fötterna i en penningehög till några marker. Alla penningarne voro af silfver, gamla, urmodiga och obekanta; men en, som jag bekom, var af kejsar Otto Magnus. Jag har fått löfte på så många, som bönderna deromkring kunde rädda till 10 å 12, men de öfriga skola hafva blifvit employerade (= använda) i en guldsmedsdegel i Carlstad. Som de flesta voro lika den jag fick och alla förmodligen tyska, så kan man lätteligen sluta, att så många aldrig kommit till Värmland om icke för jern eller malm" (Fernow). Beskrivning TYSKLAND: Otto den store (936-73) (mer än 1 ex). EJ NÄRMARE BESTÄMBARA: flertalet skall ha varit lika den som Fernow fick dvs. slagna för Otto den store. Referens: ATA; Liljegren 1830 s. 194 nr 194; Fernow 1898 s. 222; Nygren 1917 s. 54; Wideen 1955 s. 85, 232; Djurklou 1956 s. 43; Hatz 1974 s. 236 nr 413; notis i Karlstad Tidning 6 juni 1925.


"En skatt från Bössviken hittades redan 1767. Den synnerligen lakoniska informationen tyder på att den bestod av fl era hundra vikingatida mynt från 1000-talet." (Sveriges numismatiska förening)


Denna skatt omtalas av Fernow. Den hittades i den lösa strandkanten, när en gesäll hoppade iland. För mig förefaller det vara en i all hast gömd penningskatt. Kanske vikingaskeppet var förföljt av fiendeskepp och lade till för att genast  stötas ut igen, för att senare hämta skatten. Kanske blev skeppet och dess besättning nedgjord, eftersom skatten aldrig kom i dagen från sitt provisoriska gömställe. Hela historien andas dramatik. Att det var ett vikingaskepp, kanske på hemväg efter lyckad handel söderut, är högst troligt,

Denna myntskatt, som troligen skingrats innan Fernow fick kännedom om den, är så vitt jag kunnat se den enda vikingatida myntskatt som gjorts i Värmland. Detta är talande om vikingarna och vikingatiden i Fryksdalen, något som hittils inte ägnats någon forskning alls. Som Sveriges numismatiska föreningens ordval i citatet ovan lyder , " synnerligen lakonisk information".

onsdag 14 augusti 2019



                    Bröstbucklor vikingatida


Vikingakvinna 
med ovala spännbucklor enligt nedan. ( Foto: Grundskoleboken)

Vid gravfältet med högar vid Rottneros finns en gravhög undersökt av I Atterman 1947-
I Graven var tydligen en kvinna begravd. Tiden var vikingatid. Fynden daterade till denna tid. Fynden var en oval bröstbuckla, avsedd att fästa en kvinnas mantel med. Liknande fynd har gjorts på Birka. Vidare ett korsrembeslag för ett hästbetsel, samt hästbroddar. Det synes som en vikinga kvinna blivit gravlagd i denna hög, tillsammans med saker som hon hade nytta av i kommande liv. Jag tycker detta är märkvärdigt, eftersom bara män skulle komma till Valhall, gudarnas boning. Kvinnor kom inte dit. Emellertid finns högättade kvinnor i Norska vikingatida gravar som är gravlagda med många gåvor, attt användas i det kommande livet. Jag antar att vikingakvinnan i Rottneroshögen var en sådan högättad kvinna. Det är möjligt att hästar eller hundar brändes intill högen.
Kanske hade Fryksdalens kvinnligaVana-kultur inte suddats ut av den rådande krigiska Asa-kulturen. Den senare ser vi inga spår av alls i Fryksdalen. Men att det var vikingar som var begravda vi Öjevik, Rottneros,Östra Ämtervik, Helgeby, Kolsvik, råder inget tvivel om.





"Ovala spännbucklor har inte bara varit ett inslag i kvinnodräkten på Birka utan även i många andra delar av ”vikingarnas värld”. I en del andra områden och framför allt på Gotland tillverkades och användes helt andra typer av parspännen.  På grund av sin talrikedom och stora geografiska spridning har de ovala spännbucklorna sedan lång tid tillbaka tilldragit sig arkeologernas intresse. Signifikanta skillnader i utförande och mönster gör bland annat att de kan delas in i olika distinkta typer som också kan dateras och på så vis är spännbucklorna viktiga för vikingatidens kronologi: man kan datera till exempel olika gravar med hjälp av dem." (Historiska,se/Birka)

Spånnbuckla av denna typ som hittats i den undersökta högen vid Rottneros 1947.

lördag 10 augusti 2019







Att vara en Pilgrim med ro







Inte alla kan eller vill vara sjöpilgrim med kajak eller kanot. Det finns roddbåtar idag som till modellen påminner mycket om de roddbåtar som användes på medeltiden. En del ser t o m tjärade ut, som de gamla båtarna. Om jag själv skulle göra en sjöpilgrims färd på Frykenleden, ville jag göra det i en sådan roddbåt. Båtarna är besiktigade och osänkbara. Man tar sig in i de grundaste vikar. Och vilken vill inte ha egenfiskad middag på stranden efter en dags rodd?





Att vara sjöpilgrim i Fryksdalen








Att vara sjöpilgrim i Fryksdalen är absolut faktabaserat. Det är historiskt korrekt och inte ett påhitt eller konstruktion.
Bland annat Pilgrimer roddes mot viss betalning från och till Frykstad. Den varu- och personsamfärdsel som blommade upp på 1800-talet och tidigt 1900-tal, med passagerare ångarna, hade djupa historiska rötter.
Varenda Vikgård under medeltiden hade båtar och roddare för olika befordran. Vilka rodde? Före digerdöden 1350 var det säkerligen trälar. (Jodå, trälar fanns i Fryksdalen, som annorstädes).
Detta transportsystem var en föregångare till skjuts- och gästgiveri väsendet som etablerades på 1650-talet i Fryksdalen. Intet nytt under solen, kan man med fog säga.

fredag 9 augusti 2019


Pilgrim på Frykenleden






Två sidor av samma mynt

Fryksdalsleden är märklig på flera olika sätt, både som forn, handels och pilgrimsled. Varför? Därför att det är både en land- och sjöled. Landleden följer sjöns östra strand i sju mil, så lång är sjön, från Fryksta i Kil till Fryksände i norr,
Vi känner till varje meter som landleden går och har gått i minst sex tusen år. Det är unikt för Sverige,
Den löper genom alla gårdar, som vi kallar Vik-gårdar, som bebotts och brukats sedan bronsåldern. Den skär ibland rakt genom sten- och bronsåldersboplatser.
Dessa Vikgårdar ligger i Vikar av Fryken och det gemensamma för dem är att där finns sandmylla, det enda som var möjligt att bruka för många årtusenden sedan.

Handel och samfärdsel skedde på sjön. Visst fraktades det och klövjades det på landstigen, med sjön  var lika viktig och kanske viktigare i detta sammanhand. Därför är Fryksdalsleden en land och sjöled, och man borde aldrig omnämna Fryksdalsleden om man inte även avser och inkluderar även sjön som led.
Fryksdalsleden är EN, men en land och sjöled sammantaget. Och man kommer aldrig i närheten av Fryksdalens historia om man inte ser det på det sättet.

Detta är Pilgrimsland, Pilgrimsdalen och det berör både västra och östra stränderna och platserna efter Fryken.