Järnframställning i Fryksdalen har haft mycket stor betydelse enligt en forskare som Roland Kihlstadius, Södra Ås/ Karlstad. Efter att Jan Ulfeldt, Herrestad, Östra Emptervik och jag utfört en hel del fältforskning, med artefakter från tidigt blästerbruk på hans marker, samt upptäckter för något år sedan av plats för gammalt blästerbruk i Södra Ås, samt att ett helt hemman i Östra Ämtervik fått namn av smideshantering, nämligen Smedsby, kan man tills vidare se ett ganska spännande mönster på hur olika platser troligen samarbetat.
Vi talar om att järnframställning förekommit från 500 f.kr och kontinuerligt till och med medeltiden.
Det verkar ha varit så att vissa hemman gjort ett "halvfabrikat" av myrmalm eller rödjord, i antingen blästerugn nedgrävd i jorden, eller senare som en ugn murad ovan jord, med uppsamling av den sk lupen, järnet, i botten. Mycket orent järn, men järn. För att få denna klump smidesbar krävs högre temperatur, med kraftigare blåsbälg, oftast vattendriven, Vi tror att steg ett gjorts vid Herresta, steg två vid bäcken i Södra Ås på gården Nästas tomt, samt att man där kunnat tillsätta saker, som gjort att järnet blit förädlat till en finare kvalite, stål. och att detta använts i Smedsby, för att där göra specialartiklar, inte minst vapen - knivar, svärd, yxor, av s.k. kolstål. Man kan på nätet följa olika sådana här procedurer. Allt detta redan under järnåldern för 2-2500 år sedan och sedan förfinat.
För vår del, så var ju Fryksdalen en handelsled, både till lands och sjöss. Under yngre och äldre järnåldern och vikingatid och ända fram till och med 1600-talet, så var den odlade arealen i varje hemman, mycket liten. Genom handel med detta järn som framställdes i bygden, kunde man köpa eller byta sig till vad man behövde av t ex spannmål och salt. Detta myrjärn kom att kallas Osmundsjärn, varje stycke vägde ca 270 gram, och ett visst antal utgjorde ett fat järn. Det var hårdvaluta och många är de gårdar som köpts eller sålts i värdet av fat järn. Det fanns alltså en föregångare till den bruksrörelse som uppkom i Fryksdalen ( och hela Värmland) på 1600-talet.
