Den långa rodden, Sudersjöfarare, Öden fullbordas.

Huvudgårdar, ättegårdar, hövdingar.

Att Fryksdalen hade handel med både Västra Götaland och längre söderut och med samerna i norr är belagt, av arkeologi och namnformer.

Ett halv årtusende av vikingatid,

Det vore naivt att tro att Fryksdalingarna inte skulle ha varit på vikingafärder och ledung i västerled, med norska skeppslag och under norska kungar. Och säkert är att de första kristna och dess missionärer som  Fryksdalingarnas vikingar kom i kontakt med, var på dessa utfärder till exempelvis från och till England. Och detta före Olov Haraldssons , helige Olof, tid, i början på 1000-talet, En och annan Fryksdalsviking torde ha tagit dopet, men någon missionsspridning hemmavid blev förstås inte resultatet av detta.

Efter kristendomens införande, som är knutet till att kyrkorna etablerades av Skarabiskoparna och kungarna i samråd, kolliderade samtidigt tre olika lagsystem: den folkliga rätten, som byggde på ättelagar, den kyrkliga kanoniska rätten samt slutligen den konungsliga rätten. Bondehövdingarna och deras folkting uppluckrades och föll bort. Stormannasläkter som inte var lokalt anknutna tilldelades genom kungamakten jordegendomar, domkyrkoegendomar uppstod genom själagåvor.

När sedan reformationen inträdde 1526 reducerades på något årtionde både domkyrkojordar och klostergodsens jordar och fisken, "till arv och eget", d v s till Gustaf Vasa själv, kronan. Samtidigt plundrades alla kyrkor på värdeföremål och kyrkklockor.

På 1600-talet friköptes många av de hemman från kronan som bildats av skattetekniska skäl. Och det blev ett utpräglat allmogesamhälle. men många seder och bruk och religiösa föreställningar levde kvar i tysthet i gårdar och byar, långt in på 1800-talet.

Det finns en intressant bok i tre delar: Den långa rodden, Sudersjöfarare, Öden fullbordas.

Boken, eller kanske rättare böckerna, eftersom det är en bok för respektive titel, är skriven av värmlänningen Georg Dahl.  Den skildrar just värmlänningar på vikingafärd och ledung och är minst lika intressant och historiskt vederhäftig som Frans G Bengtssons Röde Orm.

Skillnaden är att Röde Orm kom att presenteras och backas upp på många olika sätt. Medan Georg Dahls bok inte gjorde det. Den är inte tillgänglig annat än på antikvariat idag, men kan lånas på bibliotek. För Värmlands och Fryksdalens del är det så, med större eller mindre, avvikelser, som det gick till i det vikingatida Värmland och säkert Fryksdalen.