Kyrkohistoria Östra Emtervik

 

Det är troligt/sannolikt att Östra Ämterviks kyrka, fram tills den brann 1781, var en sk Offerkyrka.

Det finns i räkenskaper för  fattigkassan 1795-1811 en bevarad kyrkojournal, som vid branden troligen befann sig hos prästen på Mårbacka när kyrkan brann, ett större antal anteckningar i form att NN i tackgäld ( till Gud) gett pengar av olika anledningar. Det kunde vara att ha blivit frälst ur sjönöd, eller sjukdom, eller för att man själv, fru eller barn återfått hälsan efter sjukdom m m. Det är alltså rena tackoffer i form av penningar och detta användes till fattigkassan. Förfarandet var enligt kyrkolagens påbud egentligen förbjudet, med det blundades för detta, där det förekom. Det gav ju en viss inkomst till församlingen. I Östra Ämtervik gav prästen Wennervik själv tackoffer på detta sätt. Det skrevs alltså ner vilken givaren var och syftet av gåvan/offret.

Även om det är en relativt kort tidsperiod som vi har tillgång till dessa anteckningar för Östra Ämterviks del är de ganska uppseendeväckande. Det hela pekar på en sedvänja av offerkaraktär som bara kan ses i Hammarö kyrka för tiden. Hammarö kyrka är klassificerad som Offerkyrka.

I Sverige finns ca 70 sådana. De ansågs särskilt heliga, inte minst av tradition, vanligen sedan tiden före kristendomens ankomst. Kyrkorna hade byggts på platser där det fanns heliga lunder med t ex heliga offerkällor.

Jag anser att det fanns en sådan artesisk källa och lund ca 40 m väster om medeltidskyrkans västra gavel. Och att denna källa och plats redan i heden tid ansågs helig. När medeltidskyrkan byggdes  på 1250-1300 byggde man den inte över källan utan strax (30-35 m) öster om den. Men den hamnade medvetet innanför dåvarande kyrkobalk. (Kanske i missionssyfte) På en lantmäterikarta från 1700-talet finns en markering som kan tolkas som en källa, innanför kyrkobalken. Det är en liten rund cirkel med en prick inuti. Placeringen stämmer enligt resonemanget och måtten ovan.

 

Fram till 1740 hade kyrkan inget torn. Det är oklart om det byggts ett torn på själva kyrkan något tidigare, Vad som funnits under hela medeltiden var ett separat klocktorn, även kallat klockstapel, Ingången var genom den medeltida stigporten från söder, upptill kyrkans ingång som vette mot söder. Men 1740 hade byggts ett torn till kyrkan och ingången kom att bli från väster, därifrån källan var belägen. På 1770 talet var det såpass besvärligt att man var tvungen att dika, avleda vatten från kyrkogården strax väster om kyrkan, och man lade ut stenbroar över dessa. Från början, den kyrkobalk som kan ses på 1700-tals kartan, är kyrkogården/kyrkobalken anlagd ” på bredden” i ställen för, som det naturligaste varit, åt väster. Istället undvek man att göra så, utan drog den så att den gick över vägen och 9 m in på gärdet, ca norr om kyrkan. Jag tolkar det som att man inte ville dra den över och förbi källan. Att man ändå med tiden utvidgade  kyrkogården på så sätt, innebar som sagt redan på 1700-talet problem med utdikning och troligen igenstening av källan.

 

Alltså; sedan hedenhös fanns förmodligen en offerkälla/ helig källa/ strax väster om medeltidskyrkans västgavel. Det kan vara troligt att de tackoffer som antecknas i kyrkojournalen var en tradition som hade mycket gamla anor i Östra Ämtervik. Det kan t om vara så att medeltidskyrkan ansågs som så speciellt helig att man vallfärdade dit från när och fjärran, under den katolska tiden d v s före 1520-talet. I kyrkohistorien kan man läsa om att vissa kyrkor/kyrkplatser ansågs som särskilt heliga.

Detta i sin tur kan stödja traditionen om att Östra Ämtervik hade kyrka före Sunne. Att Östra Ämtervik var en särskilt helig kyrka byggd på en helig plats. I Sunne eller övrigt finns inget sådant att påvisa. Man får gå till Hammarö. Där finns sida upp ner av enbart tackoffer enligt ovan.

Jag har inte hittat något motsvarande i några andra kyrkors räkenskaper, inte en Botilsäter, eller Eskilssäter ens. Även Södra Råda kyrka anses ha varit en offerkyrka.

 

Ännu en sak som för tanken på tradition av källkult är att medeltidskyrkan i Östra Ämtervik enligt kyrkoräkenskaperna hade ett altarskåp avbildande Den heliga trefaldighet (trinitatis). Det vanliga är att kyrkors huvudaltares altarskåp är tillägnat (namnger) den kyrka  det avbildar. Således var Östra Ämterviks medeltidskyrka följdriktigt en Trefaldighetskyrka, liksom t ex Sunne kyrka var en Vårfrukyrka ( Maria kyrka) efter det magnifika altarskåpet med Maria i centrum. ( Först sålt till Gräsmark 1660 för 50 kronor, därifrån inköpt av och nu i Historiska museet. I Gräsmarks kyrka finns en sentida kopia)

 

Värmland var ett landskap med Maria fromhet, inte som man kanske kan  förledas att tro, S:t Olof kult.

 Under katolsk tid var Värmlands skyddspatroner Elin av Skövde och Brynolf Algotsson. men  främst finns många avbildningar och skulpturer av jungfru Maria, Vår fru. Någon annan äldre kyrka som är helgad åt Den heliga trefaldighet finns inte i Värmland. Detta gör alltså Östra Ämterviks medeltidskyrka unik på sitt sätt och det kan finnas en koppling till en förmodade offerkällan på gamla kyrkogården, som kanske samlade folk vid Trefaldighetstiden för att offra och hade gjort det  sedan hednatiden. Att helga kyrkan åt Den heliga trefaldighet kan ha varit en missions strategi när kyrkan byggdes på medeltiden.