Kyrkbåtar, notbåtar och folkdräkter i Fryksdalen

Om man ser på riktigt gamla kartor, säg från 1500-talet, så ser det ut att finnas väldigt många älvar och sjöleder. Fler än i verkligheten. Det kommer sig av att kartorna främst var till för att ta sig fram, inte för att avbilda landskapet. Därför markerades både sjöleder och landleder som vattendrag.
Man förstår därav hur viktiga sjöar och älvar var för att färdas på. Naturligtvis även ur andra transportsynpunkter sett.
Jag tror det är svårt för oss idag att förstå hur viktig Frykensjöarna varit som samfärdsel-leder. För ett år sedan gjorde jag en studie, vars syfte var att få reda på hur båtlivet var på 1750-1850. Vad var det för båtar? Vilken typ? Hur stora var de?  Enda källan till detta var att läsa igenom bouppteckningar från den tidsperioden, från Kil i söder till Torsby i norr. Jag skulle tro jag läste omkring 6-700 bouppteckningar, så noga jag kunde. Både efter män och kvinnor.

Vad gäller båtar så fanns det kyrkbåtar, dels mindre båtar, med två och tre roddpar, dels större med upp till 8 roddpar som jag tolkade det.
De mindre användes även till notfiske och kallades notbåtar. Man kunde - som i Bjälverud ha ett antal notbåtar för att ro till och från kyrkan i Lysvik. I Västmyr i Ämtervik var det flera hemman om en stor kyrkbåt med många roddpar. Hemmansägarna ägde en viss part av båten, likaså  ansvarade de för "sin" åra. I Kil fanns stora kyrkbåtar. T o m i Östmark, fanns kyrkbåt, men sedan kyrkan i Östmark byggts, kallades den "marknadsbåt".

Ovan:Notbåtar



Det fanns två typer av notbåtar i Fryksdalen, dels de ovan avbildade ( Norge) och dels s k gavelbåtar, som man lade till mot land med och drog noten mot land över runda trärullar i aktern. Alltså - noten lades ut av flera spetsgattade båtar och drogs iland över två gavelbåtars akter. (Bilderna från Norge.)

Nästan alla hemman hade fiskeutrustning av olika slag, nät, men också del i not. Mycket var nog samfällt ägt tror jag, och kom aldrig med i enskilda bouppteckningar. Klart var att Fryksdalingarna var ett fiskande folk och att det var gott om båtar. Båttypen och namnet notbåt förekommer numera endast i Norge. De stora kyrkbåtarna försvann tyvärr också, liksom de gjorde på Siljan i Dalarna. På 1940-talet fanns inga kvar där, men bl a Knis Karl Aronsson initierade nybyggen och idag förknippar man ju nästan Siljan med kyrkbåtar. Likaså med folkdräkter, där ju Dalarna vårdat det arvet. Jag trodde inte att det har varit samma system i Fryksdalens socknar. Men det var imponerande att läsa om alla dessa dräkter och färger, skinnbyxor och pälsar, kjolar och broderier, olika persedlar som hörde dräktskicket till. Om detta hade vårdats hade det varit minst lika rikt och mångfacetterat som i Dalarna och Siljansbygden. Här i Fryksdalen hade naturligtvis varje socken sin egen dräkt, men även de olika byarna, visade det sig, skilde sig från andra byar inom socknen, genom färgkombinationer på persedlarna. Allt sammantaget fick jag genom dessa bouppteckningar en unik inblick i ett allmogesamhälle med rika folkkulturella traditioner.



Vad gäller att färdas i Fryksdalen så valde  säkert de som kunde att använda båt, när årstiden tillät. När man läser Petrus Gyllenius dagbok från 1600-talets senare hälft, så märker man att han använde sig av båtar och roddare i möjligaste mån. Han färdades även till fots i Fryksdalen, på leden, men klagar ofta om att vägarna är "elaka och stygga".. eller "onda".