Då jag avslutade min prästutbildning med året på Pastoralinstitutet i Uppsala, skulle vi göra ett examensarbete. Eftersom jag redan då visste att jag skulle placeras under adjunktsåret i Bograngen, Södra Finnskoga församling, Norra Ny pastorat, och visste att pilgrimsleden från Vingäng i Sysslebäck mot Flisa och Glomdalen gick nedanför Södra Finnskoga kyrka (200 m från) och att det fanns en finplats som kyrkan ägde mark på,ca 40 m från leden,beslutade jag att utabeta ritningar till en stavkyrka. Poängen var att byggandet av en stavkyrka skulle berika församlingens pastorala liv. Min rektor Eskil Franck tyckte att mitt förslag och koncept var mycket bra.
Några månader senare tillträdde jag tjänsten i Södra Finnskoga och planerna på stavkyrkan tog mer och mer form, den avritades på färglagda bilagor, med mått osv. Stora Skog skulle skänka virke till bygget och folk i bygden såg fram mot det hela. Men kyrkorådet (några tongivande) sa nej. Efter flera tidningsreportage om projektet tvingades det därför ges upp. Prosten Gunnar Lindberg i Ekshärad såg däremot potentialen i det hela, och bad att få ritningarna m.m. Vilket han fick.
Ett år eller så senare, invigde biskop Bengt Wadensjö stavkyrkan, i följe av en romersk kardinal.
Nu är det en turistattraktion och en viktig del i Ekshärads pastorala liv.
Kyrkan kunde ha stått vid pilgrimsleden i Södra Finnskoga. De var det som var meningen från början
Inför jobbet läste jag förstås all tillgänglig litteratur i ämnet stavkyrkor. Jag kan därför övertygat säga att stavkyrkan i Lysvik ( som Fernow nämner) var av denna typ, liksom munkkyrkan, den första kyrkan i Östra Ämtervik, och troligen första missionskyrkan vid gamla kyrkplatsen vid Apertin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar