Medeltidskyrkan Östra Ämtervik

 

Nedanstående text finns i en artikel i Fryksdals Bygden i dag 18 augusti. Dan Envall har skrivit och fotograferat bl a nedanstående foto, där vi ser fr vänster Bo Ulfvenstierna, Jan Ulfeldt, Joakim Bråkenhielm ( tidigare komminister i Östra Ämtervik, nu komminister i Svenska kyrkan i Paris) samt längst till höger prosten Sven Kragh, också tidigare komminister i Östra Ämtervik.

"Kyrkohistorien i Östra Ämtervik är på väg att förlängas bakåt i tiden.

 

Lokalhistorikerna Bo Ulfvenstierna och Jan Ulfeldt har hittat dokument som styrker förekomsten av en medeltidskyrka som sedan byggdes på och blev den kyrka som brann ned 1781.

 

–Ingen har forskat på att det fanns en medeltidskyrka före branden 1781, men vi vet platsen och det var en salskyrka utan separat kor, säger Bo Ulfvenstierna.

 

Ulfeldt och Ulfvenstierna har ägnat mycket tid åt att gräva djupt i Östra Ämterviks tidiga kyrkohistoria.

 

– Vi har hållit på med det här sedan 2018-2019. Gjort mätningar och letat i arkiven med mera. När träkyrkan brann ner 1781 visste inte folk i dag att det fanns någon kyrka här före den. Den finns omnämnd i text endast en gång av Erik Fernow som besökte kyrkan i Östra Ämtervik på 1770-talet. Han ( liksom folk då) kallar den  ”munkkyrkan” Och tillägger att enligt sägen och tradition fanns kyrka i Östra Ämtervik innan det fanns i Sunne. Fernow nämner även att det i kyrkan fanns ett altarskåp från katolska tiden.

Enligt dokument var det en avbildning av Den heliga Trefaldighet. Detta gör att kyrkan var tillägnad Den heliga trefaldighet, alltså en Trefaldighetskyrka, till skillnad från Sunne kyrka som var en Vår fru kyrka, dvs en Maria kyrka.

Kyrkan, som blev offer för ett blixtnedslag och uppbrann 1781 var alltså en påbyggnad av den medeltida kyrkan. Som gjordes från 1674 och framförallt under 1700-talet. Själva stommen var en medeltidskyrka, säger Bo Ulfvenstierna.

 

Enligt de två lokalhistorikerna låg medeltidskyrkan i Östra Ämtervik väster om de kyrkobyggnader som finns på platsen i dag. Måtten var tio gånger femton meter. Samma mått som medeltidskyrkan på Hammarö och Södra Råda kyrka som brann 2001. Den lilla kyrkogården avgränsades av en balk i trä och en bit söder om kyrkan, ungefär där Selma Lagerlöfs grav finns i dag, fanns en så kallad stegport, ett förhus med ingång till själva kyrkogården.

 

 

– Stegport, även kallat stigport, är ett typiskt medeltida arrangemang. Det är ganska sällsynt. Det finns nog inget annat ”hus” av den storleken bevarat i Karlstads stift. Av gamla kyrkoräkningar vet vi också att den ursprungliga kyrkan var rödtjärad, hade platt innertak ( som gjordes välvt vid renoveringen/ombyggnaden) yttertaket taket brant och var klädd med träfjäll liksom hela kyrkans yttersidor.

 

Bland inventarierna i medeltidskyrkan märktes också en dopfunt av täljsten.

Denna försvann/förstördes i branden 1781. Den kan ha varit av en äldre typ än i Sunne, som dateras till ca 1250.

 

Tidigare har Jan Ulfeldt och Bo Ulfvenstierna upptäckt och uppmätt den allra första kyrkobyggnaden i området, som var en enkel stavkyrka; en munk- och pilgrimskyrka lite söder om nuvarande kyrkogård. Denna tros har ersatts av medeltidskyrkan under 1200-talet. Medeltidskyrkan byggdes alltså i sin tur till och hade ett torn när den brann ner 1781. Därefter uppfördes en interimskyrka och slutligen den nuvarande stenkyrkan.

 

När det gäller den riktigt tidiga kyrkohistorien med första stavkyrkan och medeltidskyrkan handlade mycket om kommunikationen mellan nuvarande Västra Ämtervik på andra sidan Fryken, enligt Bo Ulfvenstierna. Ämtervik var en enda socken fram till 1673, som före det inkluderade dagens Västra Ämtervik, som alltså fick egen kyrka och bildade egen socken 1673.

 

– Man åkte över till Östra Ämtervik i stora kyrkbåtar och eftersom det ibland var dåligt väder och man behövde övernatta på östra sidan byggdes så småningom kyrkstugor för ändamålet. Och även kyrkstallar med tanke på den tidens landstransporter vilka skedde med häst och vagn, säger han.

 

Att göra utgrävningar vid medeltidskyrkan är inte möjligt eftersom den ligger mitt på nuvarande kyrkogård.

 

– Men att den fanns vet vi ändå utifrån skriftliga källor som inventarielistor, kyrkans räkenskaper. sockenstämmoprotokoll och liknande. När det sedan gäller hur kyrkan kom till och vilka personer som var inblandade handlar det ju mer om gissningar utifrån det man faktiskt vet om den tiden, säger Bo Ulfvenstierna. Det är pågående forskning som gäller.

 

– Till exempel tyder mycket, bland annat gamla markkartor och namnen på olika platser i området, på att det låg en ”stark person” bakom det hela. Om det sedan var en viking, en tempelriddare, någon ur Erikska ätten eller någon annan vet vi inte, säger Jan Ulfeldt.

 

När Ulfvenstierna och Ulfeldt presenterade sina rön närvarade även två tidigare kyrkoprofiler i Östra Ämtervik. Sven Kragh, prost och komminister i Östra Ämtervik 1974-1985 och Joachim Bråkenhielm, komminister vid Svenska kyrkan i Paris och tidigare komminister i Östra Ämtervik under 15 år.

 

– Det som är intressant här är ju om det skulle ha funnits en såpass stark person här som gav möjlighet för kyrkan att verka här. Även om en del måste bli gissningar är det spännande att få pusselbitar till den riktigt tidiga kyrkohistorien i Östra Ämtervik, säger Sven Kragh och Joachim Bråkenhielm."

Kyrkohistoria Östra Emtervik

 

Det är troligt/sannolikt att Östra Ämterviks kyrka, fram tills den brann 1781, var en sk Offerkyrka.

Det finns i räkenskaper för  fattigkassan 1795-1811 en bevarad kyrkojournal, som vid branden troligen befann sig hos prästen på Mårbacka när kyrkan brann, ett större antal anteckningar i form att NN i tackgäld ( till Gud) gett pengar av olika anledningar. Det kunde vara att ha blivit frälst ur sjönöd, eller sjukdom, eller för att man själv, fru eller barn återfått hälsan efter sjukdom m m. Det är alltså rena tackoffer i form av penningar och detta användes till fattigkassan. Förfarandet var enligt kyrkolagens påbud egentligen förbjudet, med det blundades för detta, där det förekom. Det gav ju en viss inkomst till församlingen. I Östra Ämtervik gav prästen Wennervik själv tackoffer på detta sätt. Det skrevs alltså ner vilken givaren var och syftet av gåvan/offret.

Även om det är en relativt kort tidsperiod som vi har tillgång till dessa anteckningar för Östra Ämterviks del är de ganska uppseendeväckande. Det hela pekar på en sedvänja av offerkaraktär som bara kan ses i Hammarö kyrka för tiden. Hammarö kyrka är klassificerad som Offerkyrka.

I Sverige finns ca 70 sådana. De ansågs särskilt heliga, inte minst av tradition, vanligen sedan tiden före kristendomens ankomst. Kyrkorna hade byggts på platser där det fanns heliga lunder med t ex heliga offerkällor.

Jag anser att det fanns en sådan artesisk källa och lund ca 40 m väster om medeltidskyrkans västra gavel. Och att denna källa och plats redan i heden tid ansågs helig. När medeltidskyrkan byggdes  på 1250-1300 byggde man den inte över källan utan strax (30-35 m) öster om den. Men den hamnade medvetet innanför dåvarande kyrkobalk. (Kanske i missionssyfte) På en lantmäterikarta från 1700-talet finns en markering som kan tolkas som en källa, innanför kyrkobalken. Det är en liten rund cirkel med en prick inuti. Placeringen stämmer enligt resonemanget och måtten ovan.

 

Fram till 1740 hade kyrkan inget torn. Det är oklart om det byggts ett torn på själva kyrkan något tidigare, Vad som funnits under hela medeltiden var ett separat klocktorn, även kallat klockstapel, Ingången var genom den medeltida stigporten från söder, upptill kyrkans ingång som vette mot söder. Men 1740 hade byggts ett torn till kyrkan och ingången kom att bli från väster, därifrån källan var belägen. På 1770 talet var det såpass besvärligt att man var tvungen att dika, avleda vatten från kyrkogården strax väster om kyrkan, och man lade ut stenbroar över dessa. Från början, den kyrkobalk som kan ses på 1700-tals kartan, är kyrkogården/kyrkobalken anlagd ” på bredden” i ställen för, som det naturligaste varit, åt väster. Istället undvek man att göra så, utan drog den så att den gick över vägen och 9 m in på gärdet, ca norr om kyrkan. Jag tolkar det som att man inte ville dra den över och förbi källan. Att man ändå med tiden utvidgade  kyrkogården på så sätt, innebar som sagt redan på 1700-talet problem med utdikning och troligen igenstening av källan.

 

Alltså; sedan hedenhös fanns förmodligen en offerkälla/ helig källa/ strax väster om medeltidskyrkans västgavel. Det kan vara troligt att de tackoffer som antecknas i kyrkojournalen var en tradition som hade mycket gamla anor i Östra Ämtervik. Det kan t om vara så att medeltidskyrkan ansågs som så speciellt helig att man vallfärdade dit från när och fjärran, under den katolska tiden d v s före 1520-talet. I kyrkohistorien kan man läsa om att vissa kyrkor/kyrkplatser ansågs som särskilt heliga.

Detta i sin tur kan stödja traditionen om att Östra Ämtervik hade kyrka före Sunne. Att Östra Ämtervik var en särskilt helig kyrka byggd på en helig plats. I Sunne eller övrigt finns inget sådant att påvisa. Man får gå till Hammarö. Där finns sida upp ner av enbart tackoffer enligt ovan.

Jag har inte hittat något motsvarande i några andra kyrkors räkenskaper, inte en Botilsäter, eller Eskilssäter ens. Även Södra Råda kyrka anses ha varit en offerkyrka.

 

Ännu en sak som för tanken på tradition av källkult är att medeltidskyrkan i Östra Ämtervik enligt kyrkoräkenskaperna hade ett altarskåp avbildande Den heliga trefaldighet (trinitatis). Det vanliga är att kyrkors huvudaltares altarskåp är tillägnat (namnger) den kyrka  det avbildar. Således var Östra Ämterviks medeltidskyrka följdriktigt en Trefaldighetskyrka, liksom t ex Sunne kyrka var en Vårfrukyrka ( Maria kyrka) efter det magnifika altarskåpet med Maria i centrum. ( Först sålt till Gräsmark 1660 för 50 kronor, därifrån inköpt av och nu i Historiska museet. I Gräsmarks kyrka finns en sentida kopia)

 

Värmland var ett landskap med Maria fromhet, inte som man kanske kan  förledas att tro, S:t Olof kult.

 Under katolsk tid var Värmlands skyddspatroner Elin av Skövde och Brynolf Algotsson. men  främst finns många avbildningar och skulpturer av jungfru Maria, Vår fru. Någon annan äldre kyrka som är helgad åt Den heliga trefaldighet finns inte i Värmland. Detta gör alltså Östra Ämterviks medeltidskyrka unik på sitt sätt och det kan finnas en koppling till en förmodade offerkällan på gamla kyrkogården, som kanske samlade folk vid Trefaldighetstiden för att offra och hade gjort det  sedan hednatiden. Att helga kyrkan åt Den heliga trefaldighet kan ha varit en missions strategi när kyrkan byggdes på medeltiden.

Mycket lyckat!

 I tisdagskväll, 1 augusti, hade vi programmet om boken Friggas dal och om medeltidskyrkan i Östra Ämtervik, samt om sambandet mellan Västra-och Östra Ämtervik historiskt sett.

Det var en mycket trevlig tillställning 47 personer från när och fjärran lyssnade, ställe frågor, åt och umgicks. Mera lyckat kunde det inte ha blivit!