Pilgrimshärbärgen vid leden i Fryksdalen

I Fryksdalen finns många namn som anknyter till Munkliv och pilgrimer. Munkebol, Munkgärdet, Kapuria, Canis, Canisberget, Kanisbacken, Munkmossen, Canismyren, Heligby, Peregrinhällen, Munktjärnet, Sankta Klara källa, Munken, Munkkyrkan i ÖÄ, biskop Askers by, vi vet att och var Riseberga och Nydala kloster ägt klostergods, vi vet att Fransiscanerna, ev ett medeltida gille, lämnade spår efter sig i Lysvik (processionsfana). I Torsby finns Vinbergssniglar’ likaså vid Gunnarsby i Kil, Bävik och Ås i ÖÄ, som munkarna införde och vid Munkebacka och Helgeby och Angersby, Askerud, samt Gunnarby i Kil finns Pestskråp som är efter munkarnas medicinalväxtodlingar.Vi har namnet Munklyckan ( Nystuga Svenserud, grannhemman till Munkebol), Vid det förmodade härberget, vid vägen på Munkebol, finns hästhaget, förr Nötterhaget. Betyder säkert Nôtter haget, dvs haget, där enligt påbud pilgrimernas hästar och packdjur skulle få beta ”Dä nötter ittna te… det nyttjar… nötter är lika med använda…fornnordiska njuta, använda, nyttja. Förr kallades innevånarna i Munkebol för Munkbolsbremser = bromsar, det som kallades ”gråmonker”på dialekt. I Torsby finns Munktorpet. På Enebacka finns förutom Hästhaget/Nötterhage, också ett gärde som kallades Tranmyren. Enligt Arvid Ernvik har det ta Tran- med Trondheim att göra, ex. Transtrand, Tranhem etc. Vid Munkebacka har vi även Munkebolshaget och Munkebolsbacken. 

Pilgrimskällan vid Munkebacka

Erling Johansson, vid platsen för den gamla pilgrimskällan vid härbärget, Munkebacka.

Enbärsbacken. Han berättar att källan var 2-3 m  djup, stensatt. Det var den enda källan på stället förr. En källa fanns i bäcken, vid fastigheten Myren (Tranmyren?).

Denna källa, som är härbärgets källa, ligger bara ett tiotal meter från leden. Har det överhuvudtaget funnits en källa, kopplad till ett härbärge på Munkebol, så måste det vara denna. Det är anmärkningsvärt att källan var så djup, ty runtomkring går berget i dagen. Erling Johansson fyllde igen källan. Den var stensatt från botten och upp. Nu tror han att sidorna har fallit ihop.

Han kom till Enebärsbacken 1952, från Ängåsen. Han har inte hört talas om ”hästhaget” eller Nötterhaget. På min fråga om det funnit hassel eller hasselnötter i närheten svarar han att det har det inte funnits, vad han sett eller hört. Han har trots allt bott på platsen i 60 år.

Erling Johanson på platsen där han anser att det legat en byggnad, med stengrund, strax intill källan och vägen/leden.(t.v i bild)

Rester av en mur, som tidigare gått till träden i bakgrunden. Erling Johansson  har köksträdgårdsland till vänster.

En 800-årig tradition? Låg munkarnas örtagård vid härbärget här? Låg den på något ställe, så var det här.

Enbärskullen på 1950-talet.I Förgrunden skymtar leden.Mitt på bildens vänsterkant kan källan ses, som en vit fläck. Den ligger i kanten på hagen, som kanske är ”Nôtterhagen”. Th. Med gubben i vägen, Myren, ( avTranmyren?) av yngre datum och i bakgrunden skymtar Bråten, av senare datum. Vad vi ser är platsen för pilgrimshärbärget vid Munkebacka, vid gamla pilgrimsleden. Öst/västlig orientering. Liksom i Lysvik.

Pilgrimshärbärget vid Munkebacka

28/3 2014 hittades grunden till härbärget med hjälp av slagruta. 12x5 m i det som var potatisland, när Erling flyttade till platsen. I princip den enda flacka delen av tomten.

Vid besök på den förmodade härbärgeplatsen 28/3 2014, gick jag runt på området med slagruta.

Därvid fann jag (utan att grundstenar syntes) platsen för en ladugård

enligt Erling Johansson. Den skulle ha funnits innan han flyttade till stället.  Vidare platsen för en byggnad 2)som stått söder om källan. Intressantast var grunden till en byggnad i rakt väst-östlig riktning, 5x12 meter 1). I historisk tid har ingen byggnad stått där. Inget finns markerat på någon hemmanskarta från 1645 – nutid. När Erling Johansson flyttade dit på 1950-talet var där potatisland. Östra väggen ligger bara några meter från leden, mitt för där stigen från Munkebacka går upp.

Byggnaden måste ha stått på platsen före 1645. Det var långt före att någon annan bebyggelse fanns på platsen ( Bråten, Myra Enbärsku

llen)

Mellan grunderna 1) och 2) ligger källan. Byggnad 2) har varit orienterad i nord/sydlig riktning.

Det är högst sannolikt att grunden till ett pilgrimshärbärge hittats, grund 1). Orienteringen i rakt väst/östlig riktning understryker detta.

”Munkkyrkan” i Östra Ämtervik var orienterat så, likaså pilgrimshärbärget i Lysvik, vid Lysan.

Att det skulle ha rört sig om någon lada etc. kan helt uteslutas, eftersom ingen odling fanns på platsen före 1800-talet enligt lagaskiftes och storskifteskartorna. Området betecknas då som skogsmark.

Det enda riktigt adekvata är att det är platsen för Munkebackas pilgrimshärbärge som hittats, likaså källan och ev grunden till ett stall för pilgrimernas hästar. Att Härbärget har det något ovanliga måttet 5X12 meter kan kanske bero på att det var uppdelat i en kvinnodel och mansdel, ev  ett utrymme i härbärget för sjuka eller uttröttade.

Att det stått en byggnad där är jag 100% säker på, även exakt var dess grund/väggar gått på dm när. Teoretiskt sett skulle det ha kunnat ha funnits en lada- ev för myrslåtter, ris, Islandslav etc. Men storleken verkar alltför för väl tilltagen och det är inte mer än kanske 100 m till gården Munkebacka.

Man har ju förekomsten av den andra grunden och källan att väga in i sammanhanget .Sammantaget verkar det peka på ett härbärge. Munkarnas närvaro är garanterad och härbärget skulle ju ligga vid vägen. Enbart detta komplex bevisar att pilgrimsfärder gick genom Fryksdalen och att det var så pass frekvent att ett härbärge byggdes. Det är vad jag vet, det enda på plats påvisbara, förutom  eventuellt Eskoleia Uligama vid Edskogsleden, samt ännu troligare Gladisvall. Detta gör Munkebacka unikt.

Platsen för Munkebacka och gården Hagen är säkerligen den ursprungliga platsen för munkarnas boende och odlingar. Den enda vägen eller stigen från Hagen upp till gamla leden mynnar ut vid Enebärsbacken, Tranmyren och Nötterhagen. Helt klart har det varit en direktförbindelse upp till leden just där härbärget varit.( ca hundra meter frånHagen)

Pilgrimshärbärget i Lysvik

Det andra härbärget har legat i Lysvik. Det är platsen för den första kyrkan, eller rättare sagt härbärget, ty det ligger inte på Kyrkbyns hemman, där den första egentliga kyrkan låg, platsen för gården Lund idag. Det var först när Riseberga ägde mark och kunde upprätta ett bord för kyrkan, som kyrkan och därmed socknen Lysvik kom till. Detta skedde på 1200-talets mitt . Den första ”kyrkan” var ingen kyrka i vedertagen mening, utan just ett kapell, själahus, härbärge. Ligger än i dag på Ransby hemman.

Gärdet kyrkgärdet där härbärget låg ligger intill Lysan. Måtten är 5x10 meter  öst/västlig. 30 meter från härbärgets placering ligger Kyrkkällaren, kallad så så långt mannaminne sträcker sig. Ben har plöjts upp vid härbärget på ”kyrkgärdet” enligt trovärdiga sagesmän.

Fernow beskriver platsen för detta härbärge, som liggande intill Lysan. ”Först var hon ett brädskjul eller resekyrka, som förmodligen stått före digerdöden. Sedan byggdes ett ordentligt hus, 16 alnar i fyrkant, som ofta omlagades och förbättrades samt tillöktes först med kor, eller som det här kallas sånghus, och därpå vapenhus med torn över, som skall ha varit ganska högt.”

Den första ”kyrkan” han omtalar är detta kapell/härbärge vid Lysan. Han kallar det brädskjul eller resekyrka. Resekyrka är ju byggt enligt principen av resta plank, d v s en stavkyrka. Man kan gott anta att Lysviks resekyrka/härbärge och Munkebackas var byggda ungefär vid samma tid och att även Munkebackas härbärge var av resevirke, stavkyrkeprincipen. Ty någon sockenkyrka fanns ej vid byggandet av dessa härbärgen, varken i Lysvik eller Sunne. Det var före 12 50 nämligen. Båda dessa härbärgen var byggda på helt jämn mark och hade troligen ingen stengrund utan en ram, som vilade på låga hörnstenar. I denna stockram fästes/ställdes de lodrät stående plankorna och passades in i

Det ”ordentliga huset” 16x16 alnar han nämner är Lysviks första sockenkyrka, byggd på Kyrkbyns hemman, en knapp kilometer söderut från resekyrkan, på nuvarande gården Lunds tun. Kyrka två och tre byggdes på Stävarbyns hemmans mark, där nuvarande kyrka ligger.

Vi har två definierade platser för härbärgen. Det talar sitt tydliga språk :hade inte leden varit livligt frekventerad redan innan kyrkorna i Fryksdalen byggdes på 1250-talet så hade inga härbärgen byggts. Behovet av härbärgen speglar alltså att leden var en använd pilgrimsled, inte av en och annan, eller ett och annat följe, utan ett stadigt större antal. Behov av härbärgen fanns således.

Munkkyrkan i Östra Ämtervik

Första kyrkan i Östra Ämtervik var till före socknen. Det var således en gårdskyrka eller pilgrimskapell eller kombinerat. Sockenkyrkan i Sunne kom till först. Det kan vara därfär det sägs att kyrkan i Östra Ämtervik är äldre än den i Sunne. Ty den gamla ”munkkyrkan” i Östra Ämtervik kan ha använts som sockenkyrka först ett tag och blev då ”äldre”. Annars är nog sockenbildningen uppkommen samtidigt.

Fanns en ”munkkyrka” – gårdskyrka i Östra Ämtervik, och Lysvik, fanns nog (naturligtvis) en i Sunne också. Det verkar troligast vid Gylleby eller där nuvarande Häljeby ligger. ( Häljeby skrivs Heligby i äldre dokument) Någon gård eller odlad sådan vid eller i närheten av kyrkberget i Sunne fanns nog inte eftersom det är lerjord där, men sandjord vid Gamla Gylleby och platsen för nuvarande Heljebys manbyggnad. Så fort sockenkyrkan var byggd någonstans runt kyrkberget förföll gårdskyrkan vid Gylleby, eller användes som härbärge åt pilgrimer och munkar. Namnet Sund är inte namnet på en gård i vanlig mening. Man kan inte peka ut platsen för någon sådan gård. Den äldsta GÅRDEN i närheten av Sundet var Gylleby. Häljeby eller Heligby avstyckades som skattehemman 1540 ca. Men Heligby kan ha varit en etablerad del inom Gylleby sedan 1100-talet t ex. Gylleby skattade 1503, men Heljeby finns upptaget först 1540. Men det säger ingenting om Heljebys ålder.

I Östra Ämtervik hette grundgården, själva vikgården eller ättegården Ämtervik. Detta enligt Roland Kihlstadius. Han menar att den första kyrkan var en gårdskyrka till Ämtervik. Det fanns Där väst, där församlingshemmet nu ligger, Där nol som är kvar, Där öst där nuvarande kyrka ligger. Där öst fick läggas ut för att kyrkan skulle få plats. Det sk Prästbol hette från början Ämtervik. Dessa uppgifter ger nya perspektiv. Gylleby anser Roland ha haft den första gårdskyrkan i Sunne. Detta var alltså före sockenbildningarna och före dopfuntarnas tid. Vi är på 1100-talet och möjligen ännu tidigare. Biskop Adalvard d.ä. sägs ha kristnat ”hela värmland”. Vad som utgjordes av Värmland är i vart fall Fryksdalen och Jösse sedemera härader, det sagolika Alvhem. Kanske Fryksdalens handelsväg gjorde att Skarabiskopen skickade munkar att evangelisera i Fryksdalen. Från Vik-gård till Vikgård gick deras missionsvandring och där det satt stormän, som själva troligen varit i Skara på handelsfärd och mött en domkyrka, de hade nog tagit intryck och var mera öppna för den nya läran än folk i allmännhet som bara gått hemma på gården. Det är möjligt att anläggandet av en stavkyrka innebar vissa handelsförmåner. Ty handel kan man garanterat påstå att det förekom, framför allt med Västergötland.

Vid tiden för pilgrimsfärderna på 1400 talet var Fryksdalens Skyddshelgon  Elin av Skövde ( St Helena) samt biskop Brynolf (Algotsson). De var Skara stifts skyddshelgon och föremål för kult och pilgrimsfärder, till Skövde och Skara. Ikonografierna är få bevarade, fyra i västergötland av Elin, två i Värmland (Sunne occh N Ny) ett i Visnum, ett i Rudskoga  och ett i gamla altarskåpet i Sund-Sunne, annars ingen annanstans i Sverige. Brynolf finns målad i Fryksände altarskåp och som skulptur i altarskåpet från Sunne, ” Gräsmarksskåpet”. Det är helt klart att det förekommit kult av dessa helgon i Fryksdalen. I Fryksände finns ocså St Olof.

Altarskåpet från Sunne, Mariakyrka 

Upp tv  Maria m Jesus (pieta) under tv Gregoriusmässa,

Huvudtavla Katarina, en av de fjorton hjälparna, upp tv, nedan tv Paulus,

Upp tv Brynolf av Skara, th nere St Helena av Skövde

Skåpdörr uppe, Gud korsfästelsen, nedan Anna”själv tredje”, Jesu moder 4 kvinnor, 2 män ,Paulus och Brynolf, men Maria, Katarina, Elin, Anna. Sant feministisk teologi!

Det var St Anna som Luther anropade den 2 juli 1505, vid åskvädret, och lovade att om han kom helskinnad undan, skulle han bli munk. Men 1523 skrev han” St Anna var min avgud”. Och på 1600 talets slut skaffade någon prost i Sund bort det ”påviska” altarskåpet ur kyrkan, med bl a St Annas bild.

Maria, Vår Fru





Nedan:

Elin av Skövde ( St Helena, Skara stifts och Fryksdalens skyddshelgon)






Nedan:

Biskop Brynolf från Sunne Mariakyrkas altarskåp

Skara domkyrka var helgad åt Maria och kallades Maria eller Vårfrukyrkan

Ave Maria gratia plena- Sunds altarskåp

De pilgrimer som kom genom Västergötland var medvetna om dessa helgon och hade säkerligen besökt deras gravar. De var likaledes medvetna om den kult som fanns i Fryksdalen och via pilgrimsleden via Visnum kom de till Illberg och fortsatte den naturligaste vägen till Österdalen i Norge via Fryksdalen där det fanns gott om munkar, gårdar, och ett säkra pilgrimshärbärgen vid Munkebol och i Lysvik. Jag tror inte att några större skaror tog båt över Vänern till Lurö och sedan båt till fastlandet. Poängen var att gå. Klostret sk på Lurö hade kort, mycket kort livslängd, så det motiverade inte pilgrimer. Jag menar att både den leden och Klarälvsleden är kraftigt överskattade.

Forskaren Sven-Erik Penler som forskat och forskar i bl a Elin och Brynolf kulten menar i tel samtal 21/3 2014 att det är troligt att denna kult fanns i Fryksdalen, likaså att det kan vara troligt att kyrkan i Sunne var en Vårfrukyrka. Att altarskåpet undanskaffades menar han var för att det var för ”påviskt”. Han pekar på att altarskåpet i Vårfrukyrkan i Visby såldes för en spottstyver pga det.

Träkyrkan i Östra Ämtervik brann 1770. Dessförinnan måste Fernow ha sett den ( måtten) samt att den ” hade en påvisk altartavla”. Detta syftar knappast på skåpet. Har det funnit flera munkkyrkor i Östra Ämtervik? Kyrkan som brann 1770 kan inte vara den första träkyrkan.

Vi kan vara säkra på att skaras biskopar gjorde visitationsresor i Fryksdalen hela medeltiden. När altarskåpet kom till rumt 1500 var Brynolf Gerlaksson biskop ( 1478-1505 i Skara) Han var en stor beundrare av Brynolf Algotsson och även hängiven Maria kulten. Han donerade till olika kyrkor och det kan vara genom hans donation och försorg som Sunne fick sitt altarskåp, Sunne där en av hans nära företrädare varit prost och sedan biskop i Skara, Sven Grotte. En källa anger att Sven Grotte skulle ha varit son till riddaren Magnus Håkansson Leopard …(Björkesläkten) vars farbror riddaren Lars Magnusson hade ägt Lysvik och gjort affärer där med Riseberga kloster, för att till sist ingå i Eskilstuna Johanniterkloster, alltså en Johanniterriddare.

Merparten gick troligen Glafsfjorden och Fryksdalen. Man skall veta att leden från Torsby genom Röjdådalen fanns med på en karta 1653. Den första körbara vägen i hela Norge – med hjulfordon- anlades 1623-26 och var 28 km lång. Detta visar vilken gammal led Torsby-Norge var. Några finnar fanns ej i de trakterna då, utan det var en urgammal led, även använd av pilgrimer. Självklart kände varje pilgrim till denna led, genom ständig kontakt med andra pilgrimer.

Gregorimässan, altarskåpet Sund

 Altarskåpet Sund