Vägval

Fryksdalsleden är från början en fornled. Jag har många gånger fascinerats av att den går rakt genom dokumenterade boplatser från stenåldern och bronsåldern.Många sträckor ser idag ut i princip som för 6000 år sedan. I stort sett som en ridstig, som sedan på 1600-talet breddades till att rymma en hästkärra.
För att begripa hur gammal denna led är och varför den går där den gör och varför det var den enda leden och varför den går på östsidan  måste man se på geografin och strandlinjer: det fanns inget annat ställe att ta sig fram torrskodd. På östra sidan Fryken finns 130 rösen från bronsåldern. Vägen stryker förbi dessa. Mot väster, om man färdades från söder mot norr, låg Fryken. Omedelbart till öster stora träskmarker och grunda sjöar, rena matskafferierna. På västra sidan Fryken fanns ingen led eller väg förrän på 1600-talet. Inte heller några bronsåldersrösen.
I ett landskap som t ex Västergötland finns naturligtvis också fornleder, men inte helt lätt att peka ut, eftersom landskapet till stora delar är flackt. I Fryksdalen fanns EN enda led pga landskapets utformning. Det är troligen landets längsta sammanhängande fornled, som även tidigt fungerade som handelsled och sedemera mellan 1100-1500 talet som led bland annat för pilgrimer,
Skulle man norrut från Grava bygden, där förlängningen av Edskogsleden från väster och redstig via Vall i Visnum där Letstigen anslöt österifrån, så passerades platsen för nuvarande Grava kyrka och vidare norrut till Lyckan, där man antingen, beroende på ärende,  gick eller red till Kyhlen, där gamla Apertin låg och därifrån, om man skulle norrut, Fryksdalsleden. Skulle man västerut, passerade man Runnevål och båtledes söder om Harkevål, upp till Köpung vid nuvarande Fagerå och vidare västerut.
De som kom till Lyckan, och skulle till de stora forsarna fortsatte rakt fram till Löved. Det är samma led som delar sig vid Lyckan.
De som var på pilgrimsvandring till Trondheim fick göra ett vägval vid Lyckan. Antingen den sedan urminne etablerade leden genom Fryksdalen-Röjdådalen. Eller via Löved till Ullerö och vidare till Munkfors. Därefter till Dalby, Vingäng och vidare västerut via nuvarande Flisa till Glomdalen.
De som slagit in på Fryksdalsleden, men av någon anledning ville åter till Klarälvdalen, färdades från Strand (nuvarande Strandvik i Lysvik) över Hinnershöjden och kom ner vid Munkeberg i Skoga.
Vid Skogaforsarna fiskade ju munkar från Nydala kloster, liksom vid Fryksände.

Vi har drygt 25 ortsnamn i Fryksdalen som talar om munkar och pilgrimer. I Klarälvdalens övre del finns ett 15-tal namn. Några personliga fynd som talar om pilgrimer har ej gjorts i Klarälvdalen. I Fryksdalen, vid leden, har en pilgrimsring av guld hittats, samt ett knivskaft med helgonfigurer, samt en sked med helgonfigur.
Vid Glafsfjordsleden har en pilgrimsring av guld, föreställande Elin av Skövde, hittats vid Älgå.

Ser vi på botaniska/zoloogiska lämningar, så finns vid Löved enastående betånd av bl a pestskråp, samt överdådigt med Vinbergssniglar. Vid Dejeforsen finns Vinbergssniglar. I Munkfors bestånd av pestskråp. Vid gamla kyrkplatsen Apertin bestånd av pestskråp, samt Vinbergssniglar.
På Fryksdalsleden finns vid Gunnarsby (Kil) bestånd av pestskråp, liksom vid Munkebacka, Gylleby och Askerud. Vinbergssniglar vid Bävik och Ås i Östra Ämtervik.





Dessa olika bestånd av pestskråp och Vinbergssniglar talar direkt som alla vet om munkar och pilgrimer.