Fryksdalsleden - Norge

Vid den tid Olof Haraldsson färdades genom Värmland ( 1030) på väg till Stiklastad fanns EN lämplig led i Värmland, Fryksdalsleden, Frikenveien eller hur den då benämndes.          

I Klarälvdalen fanns ingen led eller ”väg”. Det var ren ödemark. I Fryksdalen hade man då redan 1800 F.Kr. odlat säd. Uppland låg under vatten. I Fryksdalen låg storgårdarna, vikgårdarna från bronsåldern och vikingatiden ( med uppenbarlig handel med Birka, enligt befintligt gravgods i Historiska Museet) Att driva med en här och hird kräver mat. I Klarälvdalen fanns ingen mat. Det fanns mycket få  gårdar på 1000-talet.

Det finns inga som helst bevis, vare sig skriftligt eller muntligt, på att Olof Haraldsson färdades Klarälvdalen norrut. Logiskt sett faller det. På 1000-talet var Fryksdalen ett begrepp, en handelsled, som varenda storman kände till vid tiden. Sund och Björke var juridiska lydområden till Norge,

En enda forskare – Arvid Ernvik- har ”fastslagit” att Olof den helige använde Klarälvdalen. Märk väl en enda forskare. Totalt på följande premiss:

” att pilgrimer gärna valde vägar där Olov själv färdats”.

Fryksdalen/ Röjdådalen har definitivt varit en pilgrimsväg. Det finns absolut ingenting som motsäger att Olov Haraldsson färdades på denna väg 1028 och 1030, som han, av många, definitivt kände till.

Arvid Ernvik är den enda som skrivit om pilgrimsleder i Värmland. Om Fryksdalen och Röjdådalen hade han definitivt ingen kunskap alls i ämnet. Han kände till ett enda namn som antyder till pilgrimer: Munkebacka. Det var allt. Vi känner till över tjugo namn, det är mer än han hittade i Klarälvdalen och mer än i västra Värmland.

Nu är det så att Ernvik faktiskt uttalar sig FÖR att Fryksdalen var en led för pilgrimerna. Han gör det vid flera tillfällen i sin bok.  Samtidigt konstaterar han att ” Fryksdalen har varit minst frekventerad, eftersom det inte finns fler ortsnamn som stöder”. Nej, han själv kände bara till ett. Vi känner idag till minst tjugo-tjugofem. Betydligt flera än i Klarälvdalen. Han kände inte heller till de personliga pilgrimsfynd som gjorts vid Fryksdalsleden. Inga sådana fynd har gjorts i Klarälvdalen.

Samtidigt är Ernvik den enda källan, och enda forskaren, hittils ,för Svenska och Norska pilgrimsforskare vad gäller Värmland. Han citeras flitigt i Norska böcker och broschyrer.

Hans oerhört tunna utsagor om Fryksdalen (pga hans bristande kunskap) har därför snedvridit hur det förhöll sig i verkligheten och hur bilden av Värmländska pilgrimsförhållanden var.

Fryksdalsledens fortsättning från Frykssände till Norge går och gick genom Röjdådalen.

Detta är inte Finnskog. I jordeboken från 1503 finns de tre gårdarna Östmark, Västmark och Sörmark upptagna. Det var alltså svensk – eller Värmländsk – bygd under medeltiden.

Ernvik för fram ortsnamn på kors – krus – som bevis för att pilgrimsled gått fram där. Så gör han i Klarälvdalen – Krusmon – i Västvärmland – Korsbyn – Korset- mfl.

I Röjddalen finns flera gårdar med förleden Krus -,: gården Krusberg i Millmark, Krusen, Krustorp. Finnforskaren Rickard Broberg konstaterar att detta är namn som finnarna inte namngivit utan de har funnits innan finnarna uppträdde i Östmark.

Vi har även namnet Kyrkonäs, vid leden, – så gammalt att någon kyrka inte fanns i Östmark. Ingen känd bebyggelse har legat på platsen.

Det är troligen uppkommet pga att ett härbärge legat där.

Vi har ortsnamnet på en myr i Millmark med namnet St:a Klara. Det märkliga är att det i Björke finns en källa på skogen som heter S:ta Klara också.

I Östmark finns sjön Hällsjön, med gamla namnet Heligsjön.

Vad gäller Krus- korsnamnen, hade Ernvik måst tolka detta som tecken på pilgrimsväg, eftersom han gjorde det i Klarälvdalen och Västvärmland. Men – återigen – han kände inte till Fryksdalens/Röjdådalens ortsnamn.

Det är konstaterat att Sverre Sigurdsson, kung i Norge, först tronpretendent, korsade  - bl a

1177 och 1178. Av Sverresagan framgår att han från Eidskog/Hedmarken korsade Värmland och kom fram till Ekshärad ( Ekes hara, något härad existerade inte då) och fortsatte därifrån till Malung och vidare norrut till Järnbäraland, Härjedalen och Jämtland.

Enligt de milangivelser som noga ges i sagan måste han ha gått genom Röjdådalen, norr om Torsby –eller genom - och vidare till Ekshärad.

I Röjdådalen, finns ett område vid leden som heter Kungsbacken – Kongbacken. Det är det gamla namnet på Lämbacken, gården Kungstorp är den äldsta.

Enligt Rickard Broberg skall en förklaringssägen – folktradition – där tala om en kung och ett härfölje- dragit fram. En del skall ha begravts i en egendomlig samling jordkullar. Där det ursprungliga Kungstorp legat. På norska sidan gränsen ligger Kjerkesjön och Kongstjernet. Ingen nuvarande bebyggelse i närheten.

Det betyder att det redan på 1100-talet fanns en led genom Röjdådalen, vilket verkar helt troligt, den enda led som hade kontakt med Norge i Norra Fryksdalen. Dvs redan då en fortsättning på Fryksdalsleden, den urgamla.