Stavkyrkoplanka-stav-Kil

I nuvarande stora Kils kyrka finns nedanstående planka - eller  stav. Den är en mycket rikt karvsnittsornerad och har skyddskors. Den är av furu, 42 cm bred, 7 cm tjock och har haft en längd av 310 cm. Den kommer från gamla kyrkan vid Apertin.  Man har ställt sig frågan: vad detta är? Den är bedömd vara från medeltiden. Jag menar att det kan inte råda någon tvekan om annat än att detta är från stavkyrkan. Det är en stav, alltså en väggplanka. Den är bred och den kan ha använts som sidoportalstycke. Anledningen att den klarat sig genom alla århundrade, är att den sågats av och använts som bänk i kyrkorna. Karvsnittsdekoren var populär under gotiken på kontinenten (1100-tal)-
Karveskurd som det heter i Norge, mycket använd där i folkkonsten.
 (foto: Bo Ulfvenstierna)

Nedan: dopfunt (1200-tal) från Fänneslunda kyrka, Västergötland. Visar att man inte var främmande för att

använda karvsnittmönster i heliga sammanhang./foto Nistoriska museet.

Mera Lysvik

Vid fortsatt granskande av Lysvik och dess första kyrka tycks framstå att Ransby hemman var det allt överskuggande på medeltiden. De senare bildade hemmanen Myringbyn, Kyrkbyn och Stävarbyn tycks alla vara utbrutna ur gården Ransby, Myringbyn och Kyrkbyn belagt och eftersom Kyrkbyn och Stävarbyn hörde ihop torde sakern vara tämligt klar. Det innebär att Ransby var en sk Vikgård, en stormansgård redan på vikingatiden. Det förklarar varför den första stavkyrkan kom att ligga där, på Ransbys mark, mycket vackert belägen vid Lysans utlopp i Fryken. Hela viken, som för övrigt kallas för Ransbyviken i gamla källor, ägdes av Ransby. Från viken kunde man ro in med skepp och lägga till precis nedanför den sk kyrkkällaren och stavkyrkan. Det är högst sannolikt att stormännen på Ransby bedrev handel med Västergötland. Jag skulle tro att kyrkans uppkomst ingick i någon form av "handelsavtal". (Om...så..) Någon dopfunt fanns inte behov av, när man hade Lysan alldeles bredvid.
Om vi bedömer att denna gårdskyrka var byggd, på 1100-talet, så hamnar vi på Sverker d ä tid.

Den första sockenkyrkan kan av dopfunten att döma vara byggd på det från Ransby avgärdade hemmanet Kyrkbyn, på 1250-talet, d v s under kung Erik Erikssons tid som kung ( Erikska ätten), gm Katarina Sunesdotter av Bjälbo ( Folkunga) ätten. Erik Erikssons jarl var Birger Jarl och Katarinas jarl också, efter Eriks död 1250.
Endast 18 år därefter, 1268, donerar lagman Höld Lysvik ( Kyrkbyn plus Stävarbyn) till Riseberga kloster.
Birger Jarl dog 1266. Hans son Valdemar var då kung. Hölds donation anses skräddarsydd av Birger
 Jarl, innan han dog, för att främja sonen  kung Valdemars intressen.

Antingen Knut Erikson eller sonen Erik Eriksson ( efter förslag från biskopen i Skara) bör tidsmässigt ha varit någon av de. som utverkade av gården Ransby att avgärda Kyrkbyn och Stävarbyn. Kyrkan hade ju sedan gammalt kontakt med Ransby.
Det kan hända att något virke av den första stavkyrkan -gårdskyrkan - nu kom att användas i första sockenkyrkan, som även det var en stavkyrka. Man kan tycka att det är underligt att Höld kunde donera det som egentligen var kyrkobord - till ett kloster. Ännu underligare att Lars Magnusson (Magnus Marinassons ätt) byter till sig nämnda hemman av Riseberga 1336.
 Där stod ju en sockenkyrka!

Historien om en sked...

Philippos i Hejdeby kyrka



En sked tycker vi kanske idag inte är något märkvärdigt. Knappast på medeltiden heller. Men hos allmogen var det träsked, eller hornsked, som gällde. Endast de besuttna hade sked i silver eller brons. De kunde vara utformade på något olika sätt. Den sked som är hittad i Bäckalund är unik; historiska museet har endast en enda sked som är lik den, och den är hittad på Hejdeby på Gotland.

Att krönet föreställer aposteln Philippos anger att ägaren hade kyrklig anknytning, pilgrim, munk etc.

Hur dessa två skedar hör ihop kan man inte veta. Hejdeby ligger inte långt från Visby, hamnstaden. Jag skulle tro att Skedarna tillverkats och sålts där.

Roma kloster, inte heller långt därifrån, grundades 1163 (blev inte färdigt förrän mitten av 1200-talet)av cisterciensermunkar från Nydala Kloster i Småland. Det känner vi igen, ty på 1200-talets slut fick de Skoga och forsarna i donation av Johan Värmes dotter. Vem som än har gått genom området där nuvarande Bäckalund ligger var på väg till nuvarande Östra Lövåsen via nuvarande Arnstorp. Vid Arnstorp ligger Munktjärn. Stigen /leden ledde sedan över Hinnershöjda  förbi  Rasttorp och ner gården Munkeberg i Skoga. Min tanke är att någon munk under Nydala kloster, som kanske fått i gåva skeden från någon Nydalabroder som tidigare varit med vid anläggandet av Roma kloster, eller besökt det, på Gotland, färdats leden från Björke till Skoga för att fiska åt klostret eller i annat ärende och i Bäckalund blivit av med skeden. Området var totalt obebyggt på medeltiden. Det hela kanske kan verka långsökt men jag tycker det finns en röd tråd. I vilket fall så är det sannolikt att en munk eller pilgrim som haft skeden.

Skedarna behöver nödvändigtvis inte vara tillverkade i Visby. De kan ha gjorts på kontinenten och genom Hansan och handelsskepp kommit till Visby. Tänkbart är också att det är någon pilgrim som införskaffat skeden på kontinenten och på sin väg till Nidaros blivit av med den i Bäckalundsområdet.

I Nordisk Familjebok ages att dessa s k apostlaskedar egentligen var till för kyrkligt bruk, att blanda något lite vatten i vinet, vid nattvarden.

Fryksdalsledens fortsättning till Glåmdalen

Pilgrimer som gick Fryksdalsleden  och skulle till eller från Trondheim hade följande möjlig:

1) Från Kil till Strand, Lysvik, österut över Hinnershöjda, ner vid Munkeberg i Skoga, vidare till Ekshärad och Klarälvdalen, till Vingäng och därifrån västerut till Glomdalen.

2) fortsätta förbi Strand till Torsby, till Vägsjöfors och österut till Osebol i Klarälvdalen, till Vingäng, Medskogen, Glomdalen.

3) Eller den genaste och naturligaste vägen: Kil-Torsby, Röjdådalen norrut, vika av vid Tväråna rakt västerut till Backsjön och Nyckelvattnet ( en sjö som ligger både i Sverige och Norge).

4)Man kunde också ha följt Röjdådalen ytterligare norrut från Tväråna, till Röjdensjön, följt dess södra strand till Norska gränsen.


Jag föreslår väg 3) som troligast. I Torsby låg en stavkyrka. Man fortsatte vidare Röjdådalen till Kyrkonäs ca 16 km från Torsby. Troligt härbärge, någon kyrka har aldrig legat där. Ligger på sjön Flatens västra strand. Därifrån är det ca 12 km till Nyckelvattnet. På Norska sidan Kyrksjön. Det är ca 3 mil från Kyrknäs i Röjdådalen, till Kyrksjön på norska sidan, via Nyckelvattnet. Det har troligen varit ett härbärge/rastplats där. Ingen kyrka. Till Skasänden(norr) ca 12-14 km och därifrån till Grue/Glomma ca 12 km.
Att just denna led är gammal kan antas av att i Backsjön/Nyckelvattnet på svenska sidan finns ett ställe som heter Munlaugar oss, Munlaugar, ett ord som sagoskalderna, tex Sigvat Jarl, använde. Betyder tallrik/matkorg tydligen. Kanske en rastplats. I Nyckelvattnet finns en vik som heter Kongviken. Strax norr Kyrksjön en tjärn som heter Kongtjärn.
I Östmark finns flera ställen med förleden Kong- Kung, liksom kors-krus. En pilspets av järn har hittats vid Södra Röjdåsen vid leden, i jämförelse med norska fynd tydligen från medeltiden. Men kan vara så gammal som från 1000-talet.
Sammantaget, av ortsnamn och fynd, talar det för att leden från Tväråna i Röjdådalen till Norge och Glomdalen är en urgammal överfarts led, som möjligen Olof den Helige och hans familj kan ha använt 1028 på sin flykt till Närke, d v s Fryksdalsleden söderut till Almar norr om sedemera Karlstad och vidare österut på Redstig och Letstigen. Han befann sig i Solör  och ville så snabbt och omärkligt som möjligt ta sig till Sverige. Att fortsätta  dra hela följet söder om Kongsvinger och den s k Edskogsleden är inte logiskt i det sammanhanget.Det finns inga bevis för att han gjorde det heller. Det har i Bada vid Fryksdalsleden ( söder om Torsby) funnits två Broar, den ena kallad Korsbron, den andra Kongbron. Vi Gunnarsby, Kil, Korssnäset, efter leden. Enligt vissa uppgifter skall befolkningen ha upprest kors där Olav den Helige färdats.

Heliga lekamen - Sunne kyrka

På en av altarskåpets dörrar i det medeltida altarskåpet i Sunne kyrka fanns nedanstående målning. Det är ett motiv som beskriver den s k Gregorius mässan. Denna mässa var/är förknippad med Corpus Christi, " Kristi kropp och blods högtid" eller "Heliga lekamens högtid" och firar realpresensen i eukaristin (nattvarden). Detta var en festddag för hög och låg, i pingstiden, när naturen var som vackrast. I procession, under musik, dans och festlighet, bars processionskorset och processionsfanan runt kyrkan och åker och äng. En folklig högtid.
Det är intressant att denna målning finns eller rättare:fanns i Sunne medeltidskyrka. Dels är mässan sparsamt återgiven i Sverige, i kyrkomålningar, dels relaterar Fernow att det fanns en processionsfana (Heliga lekamen) i Lysviks medeltidskyrka. Det är en av två omtalade sådana fanor i Värmland.

Helige Mikael i Sunne medeltidskyrka

När Gräsmark blev församling på 1670-talet skyfflades en del "påviska" skulpturer från Mariakyrkan i Sunne dit. Det var Lutherska ortodoxins högperiod och prästerskap och många medeltids skulpturer och kyrkoskatter förstördes, i Värmland och Sverige i övrigt.Gustav Vasa hade plundrat både kyrkor och kloster tidigare. I Övre och nedre Ulleruds kyrkor fanns omnämnt många sådana dyrgripar.
Komministern Gunnar Jonae vräkte allt detta i Klarälven, i blint religionsnit.  Så gjorde han i både Övre och Nedre Ulleruds kyrkor. I Övre Ullerud slog han sönder foten till 1100-tals dopfunten. Bitarna hittades i kyrkomuren på 1700-talet och kunde räddas.

I Sunne var det i samma anda. Det magnifika altarskåpet som skaffades undan till Gräsmark, tillsammans med en skulptur jag funderat mycket över,nämligen en orm eller drake. Men sedan hittade jag bilden av en ängel, från Gäsmark (Sunne). Ängeln och draken har klart hört ihop och utgjort en skulptur. Vad vi ser är ärkeängeln Mikael som med svärd i hand dödar en drake. Vad gjorde skulpturen i Sunne medeltidskyrka? Ja vi vet att det var en Mariakyrka. Och i västkyrkan avbildas Mikael ofta med draget svärd, som beskyddare av jungfru Maria mot en drake -ondskan eller satan i denna gestalt. Mikael har förlorat sitt svärd. Kanske höll han i vänster han vågskålen.
Skulpturen finns nu i Historiska museets samlingar. Därifrån är bilderna hämtade.Änglaskulpturen är skadad. Kanske låg den först i något uthus,Vid kyrkan i Sunne.Sedan Gräsmark. Sedan Stockholm, Många pilgrimer har skådat denna skulptur.

"Swnd" i Värmland och dess kyrka

Alla vet ju var nutidens Sunne i Fryksdalen är beläget. Det är ett livligt samhälle, föresträdesvis bebyggt på västra sidan, Frykensundet. För bara två hundra år sedan fanns ingen bebyggelse där Sunne centrum nu ligger. Däremot fanns gårdarna Skäggeberg och ( Norra och södra) Åmberg,lite längre söderut Sundsberg.
Kyrkan ligger som vi vet på Östra stranden. En träkyrka alltjämt intill 1630-talet. Har kyrkan alltid legat där?

Det finns inte och har aldrig funnits någon gård, enskilt hemman, som heter Sund. I vart fall inte i närheten av nuvarande kyrka. Sund är beteckningen på ett enormt kronogods, omfattande många hemman, de flesta inlösta till skatte på 1600-talet. Frågan är: när kom kronan över alla dessa gårdar, som naturligtvis från början var skatte, för att sedan falla under kronan.Och när skedde det?

1180 gifte sig Birger Brosa med Birgitta Haraldsdotter Gille, norsk kungadotter. Detta Sund kan ha varit ett område, möjligt skattlagt under Norge av ålder, kanske med norska ladejarlar som styresmän.
Det är svårt att se annat än att detta var en del av Birgittas "hemgifte", som nu kom till svenska kronan.I princip var det nya kronogodset stort som ett norskt fylke, ca 12 kvadratmil.

Bilden ovan, från vykort på 1930-talet, gamla Gylleby, före branden 1940: Gylleby, som Selma Lagerlöf kallade Munkeby. Varför?
Ja, vi vet att hon använde sig av sägner och folktradition i sitt författarskap. Hon kan ha gått på det vad gäller "Munkeby".

En av de största och äldsta gårdarna var Häljeby ( Heligby i äldre skrift). Gyllby( Gilleby äldre skrifter) hörde ihop med Häljeby. Satt det en norsk skattejarl, så är det naturligast, att han bodde på Häljeby. Och Sunnes första kyrka - det var förstås en gårds/missionskyrka, som i Ämtervik och Lysvik. När det blev sockenkyrka, flyttades kyrkplatsen troligen till nuvarande kyrkoplats, och ett prästbord inrättades. (Mark). Det bör ha skett på 1250 talet. Några skriftliga dokument som berättar om detta finns inte.  En gudelig jungfru skänker troligen ca 1250 Boråsen (skog öster om Ransjön) till kyrkan. ( Se Fryksdals härads dombok - extrating VT 1691) Om det var av kronogodsets mark som prästbordet avstyckades är okänt .Det verkar som om hemmanen Borgeby och Maggeby inte varit delar av kronogodset, utan  alltid varit av skattenatur
Prästbord och kyrkplats kan ha avstyckats från ett av dessa hemman, som kanske var samma hemman från början, men delats i två.




 Det enda som talar för var den första kyrkan var belägen, är ortsnamnet Heligby och att det än idag växer mycket av munkväxten Pestskråp, särskilt vid Gylleby intill. Leden går intill.