Myntfynd i Värmland - vikingatid och medeltid

Följande lista är hämtad från Kungliga Myntkabinettet.

ÖSTRA ÄMTERVIK

Tid: Vikingatid Fyndår: 1767 Fyndtyp: Depåfynd Antal: Okänt antal mynt Slutmynt: Okänt Fvndomständigheter "...sommaren 1767. En gesäll kom vandrande från Norge genom Fryks dalen och följde bönder på båt öfver Fryken till Carlstad. Dessa satte i land vid gården Bösseviken i Ö Emtervik och som gesällen sprang först ur båten kom han med fötterna i en penningehög till några marker. Alla penningarne voro af silfver, gamla, urmodiga och obekanta; men en, som jag bekom, var af kejsar Otto Magnus. Jag har fått löfte på så många, som bönderna deromkring kunde rädda till 10 å 12, men de öfriga skola hafva blifvit employerade (= använda) i en guldsmedsdegel i Carlstad. Som de flesta voro lika den jag fick och alla förmodligen tyska, så kan man lätteligen sluta, att så många aldrig kommit till Värmland om icke för jern eller malm" (Fernow). Beskrivning TYSKLAND: Otto den store (936-73) (mer än 1 ex). EJ NÄRMARE BESTÄMBARA: flertalet skall ha varit lika den som Fernow fick dvs. slagna för Otto den store. Referens: ATA; Liljegren 1830 s. 194 nr 194; Fernow 1898 s. 222; Nygren 1917 s. 54; Wideen 1955 s. 85, 232; Djurklou 1956 s. 43; Hatz 1974 s. 236 nr 413; notis i Karlstad Tidning 6 juni 1925.

STAVNÄS 131. OKÄND FYNDPLATS AM? Tid: Järnålder Fyndår: Före 1934 Fyndtyp: Depåfynd Antal: Okänt antal mynt Slutmynt: Okänt Fyndomständigheter och beskrivning ""21 romerska och grekiska bronsmynt, nästan utplånade i fråga om prägel", som uppges vara funna i Stavnäs och tillhört ett fynd av "flera 100 mynt, liggande i ett bronskärl"" (Brodin). I Cedergrens samling i Arvika museum uppges att delar av detta fynd förvaras. Referens: ATA; KMKtop.ark.; Brodin 1933

107.

  NEDRE ULLERUDS KYRKA 

KMK 3595/63 Tid: Medeltid, nyare tid Fyndår: 1949,1958 Fyndtyp: Hopat fynd Antal: 580 mynt 1 plåtmynt 2 räknepenningar Äldsta mynt: Sverige, Knut Eriksson (1167-96), Lödöse, penning LL XII:4 Fyndomständigheter I samband med restaureringsarbeten i kyrkan 1949 företogs en arkeologisk undersökning som avslöjade äldre föregångare till den nuvarande kyrkan. Man fann rester av kyrkbyggnader från sent 1100-tal och 1600-tal. Sommaren 1958 tog man upp ytterligare områden för kompletterande undersökningar. Utgrävningarna leddes av professor Helge Kjellin biträdd av Staffan Mörling, VM. Vid utgrävningarna gjorde man en mängd andra fynd såsom skelett, glasbitar och delar av psalmboksspännen. Sammanlagt framkom 261 medeltida och 317 nyare tidens mynt. Beskrivning Medeltid SVERIGE: Knut Eriksson (1167-96), Lödö- se, penning LL XII:4 (1 ex); ärkebiskopen i Uppsala ca (1190-1215), penning LL IB:2 (2 ex); Ca 1220-50, (Erik Eriksson ?), Götaland, penning LL XVI:1 (2 ex)*; Valdemar (1250-75), Svealand, penning LL IX:4 (1 ex), Götaland, penning LL XVILlb (2 ex), LL XVII:2 (1 ex), LL XVII:3 (1 ex), LL XVH:5c (1 ex), LL XVII:6a (1 ex), LL XVII:9 (1 ex); Magnus Ladulås (1275-90), Götaland, penning LL XVIIIGla (2 ex), LL XVIIIC:4a,b,d (3 ex), LL XVIIIC:6b (1 ex); Birger Magnusson (1290-1318), myntort ?, penning LL XXIIL1 (1 ex), LL XXIII:7a (1 ex), obol LL XXIII:8 (1 ex); Magnus Eriksson (1319-63), myntort ?, penning LL XXVLla (10 ex), LL XXVI:4 (12 ex), LL XXVL1-4 (1 ex), LL XXVI:- (6 ex), LL XXVII:5 (2 ex), LL XXVII:6b (1 ex), LL XXVII:7a (2 ex), LL XXVII:8b (1 ex), LL XXVILll (1 ex), LL XXVIL12 (1 ex), LL XXVII:13a (2 ex), LL XXVH.14 (1 ex), LL XXVII:2/8 (1 ex), LL XXVII:- (2 ex), Lödöse, penning LL XXVIH:la (8 ex), LL XXVIII:1 (1 ex), LL XXVTII:2a (2 ex), LL XXVIII:2c Nedre Ullerud forts. (2 ex), LL XXVIII:3b (1 ex), LL XXVIII:4a (1 ex), LL XXVIII:4c (1 ex), LL XXVIIL4- (lex), LL XXVIII:- (2 ex), myntort ?, penning LL XXIX:2 (1 ex), LL XXIX:5a (1 ex), LL XXIX:6a,c (2 ex), LL XXIX.7 (2 ex), LL XXIX:8 (2 ex), LL XXVIII/XXIX (1 ex); Slätringsbrakteater med E, H, L, S, myntort ?, penning LL XXX: Ib, 1360-tal/ BM1300-25 (2 ex), LLXXX:lc, 1360-tal/BM 1300-25 (2 ex), LL XXX:4-, 1360-tal/BM 1300-25 (1 ex), LL XXX:4a, 1360-tal/BM 1300-25 (4 ex)*, LL XXX:4b, 1360-tal/BM 1300-25 (2 ex), obol LL XXX:6a, 1360-tal/ BM 1300-25 (2 ex)*; Brakteater med krönt huvud och bokstav, myntort?, penning KrH Äla, 1300-25 (4 ex), KrH Älb, 1300-25 (1 ex), KrH ÄIc, 1300-25 (10 ex), KrH Äld, 1300-25 (3 ex), KrH ÄHa, 1363-70 (1 ex), KrH Älld, 1363-70 (3 ex)*, KrH Alle, 1363- 70 (2 ex), KrH Äc-e, 1363-70 (3 ex), KrH Ällf, 1363-80 (1 ex), KrH Ällh, 1370-80 (2 ex), KrH ÄHi, 1370-80 (3 ex)*, KrH Ä-, 1300-1380 (1 ex), myntort ?, penning KrH Yla, 1450-70 (1 ex), KrH Yld, 1430-50 (1 ex),KrH YHIb, 1450-70(1 ex),myntort?, penning KrA Äa, 1363-70 (1 ex), KrA Äb, 1363-80 (5 ex)*, KrA Ylla, 1430-70/senare (1 ex), myntort ?, penning KrS Äa, ca 1370- 80 (12 ex), KrS Äb, ca 1370-80 (3 ex), KrS Äc, ca 1370-80 (1 ex), KrSÄ-, ca 1370-80 (1 ex); SSÄ, Västerås, Vi örtug efter 1478 (1 ex). Plansch 2:3, 9-10, 12-13, 15. GOTLAND: myntort ?, penning LL XX:7, 1130-1220 (1 ex), Visby, örtug LL XXXV:1, 1340/50 - 1380/90 (1 ex), LL XXXV:4, ca 1420-1440/50 (2 ex). DANMARK: Erik Glipping (1259-86), Roskilde, penning (1 ex)*; Erik Men ved (1286- 1319), Slesvig, penning (1 ex); Kristoffer II (1319-1332), Lund, penning (2 ex); Magnus Eriksson Smek(1332-1360), Lund, penning (1 ex); Erik av Pommern, Nasstved/Lund, hulpenning ca 1400-20 (5 ex), Lund, sösling efter 1424 (1 ex); Kristian I (1448-81), Malmö, hvid (3 ex); Hans I (1481-1513), Malmö, hvid (2 ex); Kristian II (1513-23), Malmö, klipping (2 ex). •Plansch 3:4. SVERIGE/NORGE: myntort?, penning LL XXVL5/NM 45:1 före 1350 (9 ex). NORGE: Ca 1200-60, myntort ?, penning NM 22:12 (1 ex)*; Erik Magnusson (1280- 99), Tunsberg och Bergen, penning NM 28:1-3 (1 ex), V4 penning NM 29:3 efter 1285 (1 ex); hertig Håkon Magnusson, Oslo, V2 penning NM 32:2 efter 1285 (1 ex), Vi penning NM 32:3 efter 1285 (8 ex); Håkon V Magnusson (1299-1319), Bergen och Oslo, penning NM 41:2 (1 ex); Håkon VI Magnusson (1355- 80), myntort ?, penning NM 47:1 1360-talet(2 ex), NM 47:2 (1 ex), NM 47:2-3 (2 ex), penning NM 46:4 1350-1400 (4 ex)", penning NM 50 (1 ex); Olav IV Håkonsson (1380-87), myntort ?, penning NM 51 (3 ex)*; Hans (1483-1513), myntort ?, hvid NM Al (1 ex); ärkebiskop Erik Valkendorf (1510-22), Nidaros, penning NM 9 (1 ex). *Plansch 3:2, 7-8. TYSKLAND: Stralsund, brakteat 13-1400- tal(l ex); Mecklenburg, tjurhuvudbrakteat 1400-tal (11 ex); Hannover, brakteat 1403- 24(1 ex). EJ NÄRMARE BESTÄMBARA: brakteater, 12-1400-talet (16 ex); mynt, 12-1400-talet (5 ex). Nyare tid SVERIGE: J III, Stockholm, Vi öre 1580 (1 ex)*, 1 fyrk 1584 (1 ex); KIX, Stockholm, 1 öre 1611 (1 ex); Kristina, Stockholm, 1 öre 1635 (1 ex), Nyköping, Vi öre 1634 (7 ex), Nyköping och Säter, Vi öre 1635 (6 ex), 1636 (4 ex), 163- (2 ex), Säter, Vi öre 1637 (2 ex), 1638 (1 ex), 1641 (1 ex), Avesta, V* öre 1644 (2 ex)*, 1645 (1 ex), 1653 (1 ex), 1654 (2 ex), Nyköping/Säter/Avesta, VA öre 1633-54 (7 ex), Reval, 1 weissen/öre 1648 (1 ex), 1650, omgjort till hänge (1 ex); K X G, Stockholm, 1 öre 1659 (1 ex), Avesta, Vi öre 1656 (1 ex)*, 1657 (1 ex), 1658 (1 ex), 1654- 60 (1 ex); K XI, Stockholm, 4 öre 1670 (1 ex), 1678 (1 ex), 2 öre 1666 (1 ex), 1 öre 1665 (1 ex), 1668, varav ett omgjort till hänge (3 ex), 1666-69 (1 ex), 1670 (1 ex), 1672, varav ett omgjort till hänge (2 ex), 1673 (2 ex), 1682 (1 ex), 1683 (3 ex), 1684 (1 ex), 1691 (1 ex), 1695 (1 ex), 1696 (2 ex), Avesta, 1/6 öre sm 1666 (15 ex)*, 1667 (7 ex), 1668 (2 ex), 1669 (1 ex), 1670 (1 ex), 1671 (6 ex), 1672 (4 ex), 1673 (1 ex), 1674 (1 ex), 1675 (1 ex), 1676 (11 ex), 1677 (8 ex), 1680 (1 ex), 1682 (3 ex), 1683 (3 ex), 1686 (1 ex), 1666-86 (6 ex); K XII, Stockholm, 5 öre 1700 (1 ex), 1 öre 1714 (1 ex), Avesta, 1/6 öre sm 1707 (2 ex), 1708 (3 ex), 1718 (3 ex) Nedre Ullerud forts. Stockholm, 1 daler sm 1715, nödmynt (5 ex), 1716, nödmynt (2 ex)*, 1718, nödmynt (6 ex); U E, Avesta, Vi daler sm 1719, plåtmynt (1 ex), Stockholm, 1 öre km 1719 (38 ex)*, 1720 (21 ex), 1719-20 (5 ex); F 1,1 öre sm 1736 (1 ex), 1740 (1 ex), 1749 (1 ex), Stockholm, Vi öre sm 1720 (3 ex), 1 öre km 1720 (4 ex), 1721 (3 ex), 1724 (12 ex), 1725 (10 ex), 1726 (3 ex), 1724-26 (3 ex), 1750 (1 ex); A F, Avesta, 1 öre sm 1751 (2 ex); G III, Stockholm, 1/24 rdr 1779 (1 ex); G IV A, Stockholm, V* skilling 1802 (1 ex), 1805 (1 ex), Avesta, V* skilling 1802 (2 ex), 1805 (1 ex), 1806 (3 ex), 1807 (1 ex), 1808 (1 ex), 1/12 skilling 1802, varav en omgjord till hänge (2 ex), 1808 (2 ex), Vi sk. rgs årtal ?, myntpollett, omgjord till hänge (1 ex), 1801 (1 ex), VA sk. rgs årtal ? (1 ex); K XIV J, Avesta, XA skilling 1819 (1 ex), 1820 (1 ex), 1821 (2 ex), 1825, varav en omgjord till hänge (2 ex), 1827, varav en omgjord till hänge (4 ex), 1828 (1 ex), 1829 (2 ex), Stockholm, 1/3 sk. bo 1839 (1 ex), 1840 (1 ex), 1842 (1 ex), 1/6 sk. bo 1839 (2 ex), 1847 (1 ex); O I, 1/3 sk. bo 1849 (1 ex), 1850 (1 ex), 2 öre 1858 (2 ex), 1 öre 1858 (2 ex); O II, 2 öre 1875 (1 ex), 1 öre 1879 (1 ex), 1886 (1 ex); G V, 1 öre 1944 (1 ex). »Plansch 4:3, 7-8, 10; 5:2-3. Räknepenningar TYSKLAND: Niirnberg, räknepenning, Johann Konrad Höger 1705-43 (1 ex)*, Johann Jakob Dietzel 1711-48 (1 ex). »Plansch 6:9. Referens: ATA; VM inv.; KMK top.ark.; Vfon. 1950 s. 111; Kjellin 1959 s. 47; Jonsson 1977 s. 101; Malmer 1977 s. 146, 1980 s. 182; Golabiewski 1983 s. 118; Svensson 1987 s. 38; notiser i Karlstads Tidning 18 juni 1949, Nya WermlandsTidningen 18 juni, 27 aug. 1949, 4 juli 1958, Värmlands Folkblad 11 och 18 juli 1958. 108. ÖSTRA DEJE

BOTILSÄTER.  BOTILSÄTERS KYRKA

 KMK dnr 6812/64 Tid: Medeltid, nyare tid Fyndår: 1936 Fyndtyp: Hopat fynd Antal: 441 mynt 7 polletter, räknepenningar Äldsta mynt: Sverige, Knut Eriksson (1167-96), penning LL XIA: l a / Gotland, Visby, penning ca 1130/40-1210/20 Fyndomständigheter I samband med restaurering av kyrkgolvet, sommaren 1936, övervakade landsantikvarie Helge Kjellin schaktningsarbetena. Mynten påträffades när man sållade utschaktad jord. Dessa arbeten kontrollerades av kandidat Sven Paul Olsson, Kristinehamn och studerande Bo Sjöberg från Botilsäter. De instruerades att samla mynten per kvadratmeter-ruta för att kunna placera dem enligt den skiss, som gjordes efter en uppmätning av kyrkan. Vid arbetena fann man ett mansskelett i koret. Invid dess vänstra arm låg ett mynt. Vilket framgår ej. Vid grävningarna gjordes en stor mängd fynd, t. ex. bronsbeslag, bennålar samt söljor och spännen av järn. Man fann rester av en äldre medeltida kyrka. Sammanlagt påträffades 324 medeltida och 117 nyare tidens mynt. Beskrivning Medeltid SVERIGE: Knut Eriksson (1167-96), Lödö- se, penning LL XIA:la (1 ex)*, LL XILla (1 ex); Ca 1200-1225, Lödöse, penning LL XII:6d (1 ex); Erik Knutsson (1208-16), Götaland, penning LL XIII:1- (2 ex); Valdemar Birgersson (1250-75), Svealand, penning LL IX (1 ex)", Götaland, penning LL XII:lb (1 ex), LL XVII:1- (1 ex), LL XVII:3 (2 ex), LL XVIIA var (2 ex), LL XVII:4a (1 ex), LL XVII:4c (2 ex), LL XVII:5c (5 ex), LL XVII:5- (1 ex), LL XVII: 6b (2 ex), LL XVII:7 (1 ex), LL XVII:6-9 (1 ex), LL XVII:5-9 (4 ex); Birger Jarl (1250- 66), Götaland, penning LL XVIIIA var (2 ex)*; Ca 1250-75, Götaland, penning LL XVIIIB:2b (1 ex), LL XVIIIB: 1-2 (1 ex); Magnus Ladulås (1275-90), Götaland, penning LL XVIIIC:la (1 ex), LL XVIIIC: 4b (2 ex)*, LL XVIIIC:6b (1 ex); Birger Magnusson (1290-1318), myntort ?, penning LL XXIII:l(lex),LLXXIII:2(l ex),LLXXIII:5 (1 ex), halvpenning LL XXIII:8 (2 ex), LL XIII:9 (1 ex)*, LL XXIII: 10 (1 ex); Magnus Eriksson (1319-63), myntort ?, penning LL XXIV (1 ex), LL XXVLla var (1 ex), LL XXV:1- (1 ex), LL XXVL3- (1 ex), LL XXVL4 (6 ex), LL XXVI:8 (1 ex), LL XXVIL2 (2 ex), LLXXVII:6b (1 ex), LL XXVII:11 (2 ex), LL XXVIL14 (6 ex), LL XXVIIA (3 ex), LL XXVIII: la (10 ex), LL XXVHI:2a (4 ex)*, LL XXVIII:2c (1 ex), LL XXVIII:3a (2 ex), LL XXVIII:4b (1 ex), LL XXVIII:4 e (1 ex), LL XXVIII:4b-f (2 ex), LL XXVIIIB (2 ex), LL XXVIII:- (1 ex), LL XXLX:6a (2 ex), LL XXLX:6c (1 ex), LL XXIX:7 (1 ex), LL XXIX: 8 (1 ex), LL XXIX:- (2 ex); Slätringsbrakteater med E, H, L, S, myntort ?, penning, LLXXX1-, 1360-tal/BM 1300-25 (1 ex), LL XXX:3, 1360-tal/BM 1300-25 (1 ex), LL XXX:4a, 1360-tal/BM 1300-25 (1 ex), LL XXX:4b, 1360-tal/BM 1300-25 (1 ex), halvpenning LL XXX:6a, 1360-tal/BM 1300-25 (1 ex), LL XXX:7, 1360-tal/BM 1300-25 (1 ex)*; Brakteater med krönt huvud och bokstav, myntort ?, penning, LL XXXII: 1, 1360-63/BM KrH ÄIc, ca 1300-25 (2 ex), KrH Alle, ca 1365-80 (1 ex), KrH Ällh, ca 1365-80(1 ex), KrH YHa, ca 1430-50 (1 ex)*, KrH Ylle, 1410 - (2 ex), KrH YHIe, 1470- 1500 (4 ex), KrH YTV, 1470-1500 (1 ex), KrA A-, 1363-80 (1 ex), KrA YHa, 1430-70 (2 ex), KrS Äa, 1370-80 (5 ex); SSÄ (1470- 1503), Västerås, 1/2 örtug LL IIB:16i (1 ex); SSY (1512-20), Stockholm, 1/2 örtug LLVB:9a(lex)*. *Plansch 2:1, 4-8, 11, 14, 16-17. SVERIGE ELLERNORGE: Magnus Eriksson (1319-63), penning LL XXVI:5 (7 ex). Botilsäter forts. GOTLAND: Visby, penning LL XX:2, ca 1130/40-1210/20 (1 ex), LL XX:3 (1 ex), LL XXILlb, 1210/20-1260/70 (1 ex), gote LL XXXV:4, ca 1420-40/50 (2 ex), LL XXXV:5, ca 1436-49 (1 ex). GOTLAND UNDER DANMARK: Visby, hvid 1450-talet LL Al (1 ex)*. •Plansch 3:10. DANMARK: Erik Glipping (1259-86), Halland, penning (1 ex), Ribe, penning (1 ex); Erik Menved (1286-1319), Lund, penning (1 ex); Erik av Pommern, Naestved/Lund, hulpenning 1400-20 (8 ex), Naestved, lebarder efter 1424 (3 ex), Lund, lebard efter 1424 (1 ex), gros 1430-talet (1 ex); Kristoffer av Bayern (1440-48), Malmö, hvid (3 ex); Riksrådet (1448), Malmö, hvid (1 ex); Kristian I (1448-81), Malmö, hvid (7 ex); Hans (1481-1513), Malmö, hvid (2 ex); Kristian II, Malmö, klipping 1518-22 (1 ex). NORGE: Sverre Sigurdsson, myntort ?, penning före ca 1200 (2 ex); Ca 1200, myntort ?, penning Schive VIL75-103 (5 ex)*; Håkon Håkonsson (1217-63), myntort?, penning Schive VIII: 73(1 ex),NM22: 24 (2 ex), NM 20-22 (?) (2 ex); Ca 1200- 1260, myntort ?, NM 22:13 (?) (1 ex), NM 22:19 (2 ex)*; Erik Magnusson (1280-90), Oslo, kvartspenning ca 1280-85 NM 28:5 (1 ex), NM 28:4-5 (2 ex); myntort ?, halvpenning efter ca 1285 NM 29:2 (3 ex), kvartspenning NM 29:3 (9 ex); Hertig Håkon Magnusson (1280-99), Oslo, halvpenning efter ca 1285 NM 32:2 (2 ex), kvartspenning efter 1285 NM 32:3 (23 ex); Eirik Magnusson eller hertig Håkon Magnusson, kvartspenning (2 ex); Håkon V (1299-1319), Bergen och Oslo, penning NM 38:1 (1 ex), NM 40:1 (1 ex), NM 40:2 (4 ex), halvpenning NM 38:4 (1 ex); Magnus Eriksson (1319-63), myntort ?, penning 1320-30- talen NM 43:1-2 (2 ex), 1350-talet ? NM 46:4 (4 ex), 1360-talet NM 47:2-3 (4 ex); Olav IV (1380-87), myntort ?, penning NM 51(1 ex); ärkebiskop Gaute Ivarsson (1474- 1510), Nidaros, penning (1 ex)*; ärkebiskop Erik Valkendorf (1510-22), Nidaros, penning (1 ex)*. »Plansch 3:1, 3, 13-14. TYSKLAND: Stralsund, brakteat 1300-tal (1 ex)*; Dortmund, viertelstuber efter 1451 (1 ex); Mecklenburg, tjurhuvudbrakteat med slät ring 1400-talet (8 ex), med strålring 1400-talet (41 ex)*. •Plansch 3:5, 11. LIVLÄNDSKA ORDEN: Reval, schilling ca 1450-1500 (1 ex)*. »Plansch 3:12. EJ BESTÄMBARA: tvåsidig penning, möjl. LL XXVI ? (1 ex); tvåsidigt medeltidsmynt (3 ex); brakteat med slät ring (11 ex); brakteat med strålring (3 ex); brakteat (5 ex). Nyare tid SVERIGE: G I, Svartsjö, 4 penningar 1547 (1 ex); J III, Stockholm, 2 öre 1573 (1 ex), V2 öre 1578 (1 ex), 1 fyrk 1589 (2 ex); K K Stockholm, 1 öre 1609 (1 ex); GII A, Stockholm, !/2 öre 1615 (1 ex), Säter, 1 öre 1628 (1 ex); Kristina, Nyköping, Vt öre 1634 (4 ex), Säter/ Nyköping, Vt öre 1635 (1 ex), Säter, ¥i öre 1637 (3 ex), myntort ?, V4 öre 1634-44 (3 ex); K X G, Avesta, V4 öre 1659 (1 ex); K XI, Stockholm, 1 öre 1691 (1 ex), 1692 (1 ex), Avesta, 1/6 öre sm 1666 (4 ex), 1667 (2 ex), 1670 (1 ex), 1671 (2 ex), 1672 (1 ex), 1673 (1 ex), 1674 (1 ex), 1675 (1 ex), 1676 (2 ex), 1677 (2 ex), 167- (1 ex), 1682 (2 ex), 1683 (1 ex), 1686 (1 ex), 16 - (1 ex), Reval, 1 rundstuck/öre 1674 (1 ex); K XII, Stockholm, 5 öre sm 1693 (1 ex), 1 öre 1698 (1 ex), 1715 (1 ex), Avesta, 1/6 öre sm 1707 (1 ex), 1715 (2 ex), Stockholm, 1 daler sm 1718, nödmynt (3 ex); Ulrika Eleonora, Stockholm, 1 öre km 1719 (10 ex), 1720 (2 ex), 1719-20 (3 ex), 1719-20 (1 ex); F I, Stockholm, 1 öre 1722 (1 ex), Avesta, 2 öre sm 1748 (1 ex), 1750 (1 ex), Avesta, 1 öre sm 1749 (1 ex), Stockholm, Vt öre sm 1720 (1 ex), 1721 (1 ex), Stockholm, 1 öre km 1724 (5 ex)*, 1725 (3 ex), 1724-26 (4 ex); U E / F I, Stockholm, 1 öre km 17 - (2 ex); A F, Avesta, 1 öre sm 1769 (1 ex)*; G D7 A, Avesta, V4 skilling 1806 (2 ex), 1808 (1 ex), 1/12 skilling 1802 (3 ex), 1808 (1 ex)*, Avesta, V£ sk. rgs, myntpollett 1800 (2 ex), V* sk. rgs, myntpollett 1799 (2 ex)*, 1800 (2 ex); K XIV J, Avesta, lA skilling 1821 (lex), lÅ skilling 1820 (1 ex), 1825(1 ex), Botilsäter forts. 1827 (1 ex), 1829 (1 ex), Stockholm, 1/3 sk. bo 1837 (1 ex), 1/6 sk. bo 1835 (1 ex), 1838 (1 ex), 1843 (1 ex); 0 1,1 öre 1858 (1 ex), V2 öre 1858 (1 ex), 1/3 sk. bo 1850 (1 ex), 1/6 sk. bo 1849 (1 ex); O II, 2 öre 1874 (1 ex)*. »Plansch 5:4-8. DANMARK: Kristian VII, Köpenhamn och Altona, 2 skilling 1787 (1 ex)*. »Plansch 6:8. NORGE: Fredrik VI, Kongsberg, 2 skilling courant 1810 (1 ex), 1 skilling courant 1809 (1 ex); Oskar II, 1 öre 1877 (1 ex). Räknepenning TYSKLAND: Niirnberg, räknepenning (1 ex). Referens: ATA; KMK top.ark.; Vfon. 1937 s. 210; Hemmingsson 1973-74 s. 23,1975- 76 s. 168; Jonsson 1975-76 s. 97, 101; Malmer 1975-76 s. 97-101, 1980 s. 168; Golabiewski 1983 s. 119; notiser i Göteborgsposten 5 februari 1937, Karlstad Tidning 8 feb. 1937, Nya Wermlands Tidningen 30 januari 1937, Säffle Tidning 13 juli 1967, Västra Värmland 23,25 juli 1937. 9. REMMENE Torpet Bäcken SHM/KMK 1691 Tid: Nyare tid Fyndår: 1851 ? Fyndtyp: Ensamfunnet Antal: 1 mynt Fyndomständigheter Myntet hittades "Wid gräfning i en Potatishage..." (SHM/KMK inv.) av torparen Nils Olsson. Myntet löstes in 1851 för 4 rdr 3 sk.bo. Beskrivning SVERIGE: J III, Stockholm, 6 mark 1590, guld. Referens: ATA; SHM/KMK inv.; K

ESKILSÄTER LURÖ KYRKORUIN

 fornl.21 KMK dnr 273/91 Tid: Medeltid Fyndår: 1989 Fyndtyp: Ensamfunnet Antal: 1 mynt Fyndomständigheter Arkeologisk undersökning av klosterkyrkan under ledning av Ragnar Sigsjö vid Skaraborgs länsmuseum. Myntet påträffades i absiden innanför koret. Ännu ej fyndfördelat. Beskrivning NORGE: Sverre Sigurdsson (1177-1202), myntort ?, penning, Schive VII:76. Referens: Notiser i Dagens Nyheter 22 augusti 1989, Nya Lidköpings Tidning 17 juli 1989, Skövde Nyheter 18 juli 1989, Säffletidningen 22 maj 1990, KMKtop. ark. 26. MUNKKÄLLAN fornl. 19 Lurö Ej inlöst Tid: Nyare tid Fyndår: 1963 Fyndtyp: Ensamfunnet Antal: 1 mynt Fyndomständigheter Myntet påträffades i samband med fornminnesinventeringen sommaren 1963. Offerkällan utgörs av en naturlig vattensamling i en "grottliknande" naturformation. Inventeraren berättar att "Vid undersökning av vattensamlingens botten anträffades bland skärvig småsten ett mynt, 2 öre, präglingsår 1932. Myntet lades tillbaka i källan." (RAÄ Fornl.reg.). Fernow berättar att källan "...var en verklig inkomst för klosterfolket; ty då sjöfarande ville hafva vind skulle de alltid krypa derigenom och offra, hvilken vidskepelse länge varit till, sedan ingen munk var qvar." Beskrivning SVERIGE: G V, 2 öre 1932. Referens: RAA foml.reg.; F 43 B

 EDSHOLM SLOTTSRUIN 

Gamla slottsbron 1:10 KMK dnr 479/91 Tid: Medeltid Fyndår: 1991? Fyndtyp: Ensamfunnet Antal: 1 mynt Fyndomständigheter Myntet påträffades vid en arkeologisk undersökning utförd av Per-Olof Millberg, VM. Beskrivnine TYSKLAND: Mecklenburg, Wismar, witten 1379-1381 (preliminär bestämning). Referens: KMK top.ark. 44. FLOKERUDSTORP VM 1500:1 Tid: Vikingatid Fyndår: Före ca 1880-talet Fyndtyp: Gravfynd ? Antal: 3 mynt ? Fyndomständigheter I Ernst Nygrens anteckningar berättas att "Det är funnet i Flokerudstorp i Grums församling, på ett ställe, som syntes ha varit bebygt för länge sedan." En annan anteckning, återgivande en äldre not nedskriven innan 1917, berättar "Birkamyntet vid Flokerudstorp. Flod nu 48 år. Vid omkr. 10 års ålder vid grävning efter mask under en ganska stor sten. Ung. som vid Slottsbrokullen; kalk och tegelstenbitar. Under en sten. En klump, som var omgiven av björk näver. I denna 3 mynt och 2 å 3 röda stenar ung. som rönnbär. De 2 trol. kufiska." (Nygren, manuskript i ATA) Om mynten skall vara hittade under 1700- talet som tidigare uppgivits för "Birkamyntet" så måste Flods berättelse om fyndtillfället tillskrivas 1800-talets tidigare hälft. Ett mynt är "...inköpt för 25 kronor av skräddaren Karl Flod i Karlstad." (Nygren, manuskript i ATA) Beskrivning KALIFATET: (2 ex). DANMARK: Hedeby, ca 825, Malmer CE11/ Båt:AI (1 ex)*. *Plansch 1:7. Referens: ATA; VM in v.; Bergqvist 1905 s. 5; Hildebrandsson & Samuelsson 1917 s. 167; Nygren 1917 s. 55; Bromander 1919 s. 58; Kjellin 1939-40 s. 169; Furuskog 1941 s. 97; Wideen 1957 s. 24, 1958 s. 81; Malmer 1966 s. 280 nr 98; Jonsson, manuskript 1991 nr 1705.0; Hallström, Handskrift 7:4 i Forskn. arkivet, Umeå; Nygren, manuskript i ATA. 45. GRUMS KYRKA VM Tid: Nyare tid Fyndår: 1938 Fyndtyp: Hopat fynd Antal: 2 mynt Äldsta mynt: Sverige, K XI, Avesta, 1/6 öre sm 1666-86 Fvndomständigheter Mynten kom fram vid grävningar för värmeledningar i koret. Grävningarna skedde under besiktning av landsantikvarie Helge Kjellin. Beskrivning SVERIGE: KXI, Avesta, 1/6 öre sm 1666-86 (1 ex). Grums forts. NORGE: Fredrik VI, Kongsberg, 2 skilling 1811 (1 ex). Referens: Rapport dnr 4602/38 i ATA.

HAMMARÖ 53. HAMMARÖ KYRKA VM 12 096,13658-82,13689,13 696-748 Tid: Medeltid, nyare tid Fyndår: 1934 Fyndtyp: Hopat fynd Antal: 85 mynt Äldsta mynt: Norge, Sverre Sigurdsson (1177-1202), halvpenning, före ca 1200 Fyndomständigheter Mynten kom fram genom sållning av jord vid provundersökningar i samband med restaurering av Hammarö kyrka. Dessa arbeten leddes av landsantikvarie Helge Kjellin och en av honom utsedd kontrollant. Beskrivning De med # markerade mynten har bestämts utifrån Helge Kjellins kvarlämnade anteckningar i VA. Mynten finns där beskrivna i text och ibland avkalkerade. Medeltid SVERIGE: Valdemar (1250-75), Götaland, penning LL XVH:5 (?) (1 ex), LL XVIL6 (1 ex); Magnus Eriksson (1319-63), myntort ?, penning LL XXVI/LL XXVII (1 ex), LL XXVIL14 1340-50-tal (# 1 ex), LLXXVII:1- 141340-50-tal (1 ex), LLXXVULl (?) 1354- 63 (1 ex); Slätringsbrakteater med E, H, L, S, myntort ?, penning LL XXX:2,1360-tal / BM 1300-25 (1 ex), LL XXX:4a, 1360-tal / BM 1300-25 (1 ex); Brakteater med krönt huvud och bokstav, myntort ?, penning LL XXXH:1, 1360-63 / BM KrH ÄIc, 1300-25 (1 ex), KrH ÄIIc, 1363-70 (1 ex), KrH ÄHd, 1363-70 (1 ex), KrH Alle, 1363-70 (1 ex), KrH Ylb, 1450-70 (1 ex), KrH - (# 2 ex), KrS A, 1370-80 (1 ex), KrS Äa, 1370-80 (1 ex), KrS Äa, 1370-80 (# 1 ex). DANMARK: Erik av Pommern, Naestved/ Lund, hulpenning 1400-20 (4 ex)*, Naestved, halvpenning 1400-20 (1 ex), Nasstved/ Lund, lebard efter 1424 (1 ex), Lund, sterling 1405-20 (1 ex); Kristian I (1448-81), Malmö, hvid (1 ex), Malmö, hvid (# 1 ex). »Plansch 3:9. SVERIGE ELLER NORGE: Magnus Eriksson, myntort ?, penning LL XXIX:6 ca 1360 (1 ex), LL XXIX ca 1360 (# 1 ex). NORGE: Sverre Sigurdsson (1177-1202), myntort ?, halvpenning före ca 1200 (1 ex); Magnus Eriksson, myntort ?, penning NM 46:4 1350-t (# 1 ex); Hans (1483-1513), Oslo, hvid d ex). TYSKLAND: Mecklenburg, tjurhuvudbrakteat 1400-tal (17 ex). SKANDINAVIEN: brakteater 12- och 1300- talen (4 ex). SVERIGE / DANMARK / NORGE/ TYSKLAND: Götaland, penning LL XVIII, ca 1250-90 eMer EHLS-gr, 1300-25/LLXXX, 1360-tal (# 1 ex); penning LL XVII:A, ca 1250-70 eller KrH, 13-1400-tal (# 1 ex); penning LL XVII:6-9, ca 1250-70 eller TY., Mecklenburg, tjurhuvudbrakteat 1400-tal (# 1 ex); DA., Naestved, halvpenning 1400- 20 eller TY., Mecklenburg, tjurhuvudbrakteat 1400-tal (# 1 ex); NO. Olof TV Håkansson, 1380-87 NM 51 eller TY., Mecklenburg, tjurhuvudbrakteat 1400-tal (# 1 ex). EJ BESTÄMBARA: brakteater (4 ex), brakteat (# 1 ex). Nyare tid SVERIGE: Sigismund, Stockholm, 1 fyrk 1593-98 (# 1 ex); hertig Johan av Östergötland (1606-18), Vadstena och Söderköping, 1 öre (1 ex); Kristina, Säter, Vi öre 1641 (# 1 ex) Nyköping/Säter/Avesta, V* öre 1633- 54 (1 ex), Reval, 1 rundstiick/öre 1651 (1 ex); K XI, Avesta, 1/6 öre sm 1667 (1 ex), 1671 (1 ex), 1676 (1 ex); K XII, Stockholm, 1 öre 1698 (# 1 ex), Avesta, 1/6 öre sm 1718 (# 1 ex); U E, Stockholm, 1 öre km 1720 (1 ex), 1720 (# 2 ex); F I, Husa, 1 öre sm 1725 (1 ex), 1731 (1 ex), Stockholm, 1 öre km 1720 (1 ex), 1724 (1 ex), 1 öre km 172- ? (1 ex); G III, Stockholm, 1/24 rdr 1779 (1 ex); GIVA , Stockholm, 1/12 skilling 1802 (1 ex); K XTV J, Stockholm, 1/6 sk.bo 1839 (1 ex); O 1,1 öre 1858 (1 ex). Referens: ATA; VM inv.; KMK top.ark.; Vfon. 1935 s. 149; Kjellin 1957 s. 345; Malmer 1980 s. 175; Rapport dnr 1499/36 i ATA; notiser i Nya Wermlands Tidningen 26 juni, 6 juli 1934, Karlstads Tidningen 26 juni 1934. Hammarö forts. 54.

 HAMMARÖ KYRKOGÅRD

 Ej inlösta Tid: Nyare tid Fyndår: ca 1947 Fyndtyp: Depåfynd ? Antal: 2 mynt Slutmynt: Sverige, G IV A, Stockholm, 1/4 skilling 1808 Fvndomständigheter Mynten hittades av kyrkovaktmästare Werner Klintefors som visade upp dem för Helge Kjellin 1957. Han berättade att han hittat mynten för ca 10 år sedan i jorden mellan sakristian och klockstapeln i huvudet av en refflad kritpipa. Kjellin håller det för troligt att mynten följt med tidigare utschaktad jord från sakristian vid restaureringsarbetena 1936. Beskrivning SVERIGE: K XII, Stockholm, 1 daler sm 1715, nödmynt (1 ex); GIV A, Stockholm, V* skilling 1808 (1 ex). Referens: Kjellins kvarlämnade papper, mapp nr 147 i VA. 55. HAMMARÖ KYRKOGÅRD VM 13 760 Tid: Nyare tid Fyndår: 1934 Fyndtyp: Ensamfunnet Antal: 1 mynt Fvndomständigheter Myntet hittades i en tobaksask vid grävning på kyrkogården av kyrkvaktmästaren. Beskrivning SVERIGE: K XIII, Stockholm, 1/24 rdr 1814. Referens: VM inv.; Kjellins kvarlämnade papper, mapp nr 147 i VA. 56. JONSBOL 1:9 Enskild samling Tid: Medeltid Fyndår: Okänt Fyndtyp: Ensamfunnet Antal: 1 medaljong Fyndomständigheter Medaljongen hittades av Birgit Nordströms far eller farbror inom fastigheten Jonsbol 1:9. Beskrivning Pilgrimsmedaljong med Kristusgestalt från 1200-talets mitt. Referens: Andersson 1980 s. 34, 70; Brev från Roy Olsson, Hammarö hembygdsförening 1990, KMK 57. SKOGHALL Lunserud soldattorp Ej inlöst Tid: Nyare tid Fyndår: Okänt Fyndtyp: Okänd Antal: Okänt antal mynt Fyndomständigheter Roy Olsson, vice ordföranden i Hammarö hembygdsförening, har hört berättas att man hittat mynt från 1700-talet på den plats där soldattorpet tidigare låg. Beskrivning Mynt från 1700-talet. Referens: Brev från Roy Olsson, Hammarö hembygdsförening 1990, KMK

ÖSTRA FÅGELVIK 176. BJÖRKENÄS 


fornl. 82 SHM/KMK 1993 Tid: Medeltid Fyndår: 1853 Fyndtyp: Depåfynd Antal: 46 mynt Slutmynt: Sverige, Knut Eriksson (1167-96), penning LL I:A 7d/9a - h/10 (?) Fyndomständigheter "Arbetskarlen Josef Jansson i Björkenäs, Fogelviks Socken af Wäse Härad, har vid bergsprängning i Skogsmarken till berörde hemman, under sönderskjutandet af en der befintlig större sten funnit åt-skilligt silfver, bestående dels i tunnt mynt eller bracteater vägande, enligt betyg af en härvarande Guldsmed 14 lod..." (SHM/KMK inv.) Fyndet innehöll förutom mynt ett litet kors, bitar av ett bröstsmycke och bitar av silvertackor. Fyndet löstes in med 20 riksdaler, 29 skilling och 4 rundstycken banco. Beskrivning Medeltid SVERIGE: Knut Eriksson (1167-96), penning LL I:A 7d/9a - b/10 (1 ex). TYSKLAND: Munster, biskop Burchard 1098-1118(1 ex). I övrigt innehöll fyndet "Brakteater fr. 12t årh. därav 3 fragm." (6 ex); 2 sidiga mynt, därav 6 fragm, fl. af kejsar Fredrik I, Kon. Henrik II av England och Erkeb. Hitolf av Köln." (38 ex) (SHM/KMK inv.) Flera av mynten hör alltså till: TYSKLAND: ärkebiskop Hildolf (1076-79), kejsar Fredrik I (1152-90). ENGLAND: Henrik II (1154-89). Referens: ATA; SHM/KMK inv.; KMK top. ark.; RAÄ Fornl.reg.; Rydh 1925 s. 5; Sjögren 1933 s. 494; Hatz 1974 s. 236; Jonsson 1984 s. 130; Nygren, manuskript i ATA. Östra Fågelvik forts. 177. ÖSTRA FÅGELVIKS KYRKORUIN fornl. 8 VM Tid: Medeltid, nyare tid Fyndår: 1970,1971 Fyndtyp: Hopat fynd Antal: 5 mynt Äldsta mynt: Sverige, Erik Knutsson (1208-16), penning LLXIILla Fyndomständigheter Mynten kom fram vid en arkeologisk undersökning av kyrkoruinen. Utgrävningen skedde under ledning av antikvarie Håkan Eles, Värmlands museum. Beskrivning Medeltid SVERIGE: Erik Knutsson (1208-16), penning LL XIII:la (1 ex)*; penning LL XXXIII:2a, ca 1364-1450 / BM KrS.Äb, 1370-talet (1 ex). »Plansch 2:2. Nyare tid SVERIGE: Kristina, Säter/Nyköping, V* öre 1635 ? (1 ex); Säter, V4 öre 1641 (1 ex); KXI, Avesta, 1/6 öre sm 1669 (1 ex). Referens: VM inv.; KMK top.ark; RAA fornl.reg.; Eles 1972-73 s. 15; Vfon. 1973 s. 167; NNÅ 1973-74 s. 180; Malmer 1980 s. 202; Rapport dnr 6884/71 i ATA; Värmland vår hembygd s. 206; notis i Värmlands Folkblad 21 augusti 1972.

Pilgrimshärbärgen vid leden i Fryksdalen

I Fryksdalen finns många namn som anknyter till Munkliv och pilgrimer. Munkebol, Munkgärdet, Kapuria, Canis, Canisberget, Kanisbacken, Munkmossen, Canismyren, Heligby, Peregrinhällen, Munktjärnet, Sankta Klara källa, Munken, Munkkyrkan i ÖÄ, biskop Askers by, vi vet att och var Riseberga och Nydala kloster ägt klostergods, vi vet att Fransiscanerna, ev ett medeltida gille, lämnade spår efter sig i Lysvik (processionsfana). I Torsby finns Vinbergssniglar’ likaså vid Gunnarsby i Kil, Bävik och Ås i ÖÄ, som munkarna införde och vid Munkebacka och Helgeby och Angersby, Askerud, samt Gunnarby i Kil finns Pestskråp som är efter munkarnas medicinalväxtodlingar.Vi har namnet Munklyckan ( Nystuga Svenserud, grannhemman till Munkebol), Vid det förmodade härberget, vid vägen på Munkebol, finns hästhaget, förr Nötterhaget. Betyder säkert Nôtter haget, dvs haget, där enligt påbud pilgrimernas hästar och packdjur skulle få beta ”Dä nötter ittna te… det nyttjar… nötter är lika med använda…fornnordiska njuta, använda, nyttja. Förr kallades innevånarna i Munkebol för Munkbolsbremser = bromsar, det som kallades ”gråmonker”på dialekt. I Torsby finns Munktorpet. På Enebacka finns förutom Hästhaget/Nötterhage, också ett gärde som kallades Tranmyren. Enligt Arvid Ernvik har det ta Tran- med Trondheim att göra, ex. Transtrand, Tranhem etc. Vid Munkebacka har vi även Munkebolshaget och Munkebolsbacken. 

Pilgrimskällan vid Munkebacka

Erling Johansson, vid platsen för den gamla pilgrimskällan vid härbärget, Munkebacka.

Enbärsbacken. Han berättar att källan var 2-3 m  djup, stensatt. Det var den enda källan på stället förr. En källa fanns i bäcken, vid fastigheten Myren (Tranmyren?).

Denna källa, som är härbärgets källa, ligger bara ett tiotal meter från leden. Har det överhuvudtaget funnits en källa, kopplad till ett härbärge på Munkebol, så måste det vara denna. Det är anmärkningsvärt att källan var så djup, ty runtomkring går berget i dagen. Erling Johansson fyllde igen källan. Den var stensatt från botten och upp. Nu tror han att sidorna har fallit ihop.

Han kom till Enebärsbacken 1952, från Ängåsen. Han har inte hört talas om ”hästhaget” eller Nötterhaget. På min fråga om det funnit hassel eller hasselnötter i närheten svarar han att det har det inte funnits, vad han sett eller hört. Han har trots allt bott på platsen i 60 år.

Erling Johanson på platsen där han anser att det legat en byggnad, med stengrund, strax intill källan och vägen/leden.(t.v i bild)

Rester av en mur, som tidigare gått till träden i bakgrunden. Erling Johansson  har köksträdgårdsland till vänster.

En 800-årig tradition? Låg munkarnas örtagård vid härbärget här? Låg den på något ställe, så var det här.

Enbärskullen på 1950-talet.I Förgrunden skymtar leden.Mitt på bildens vänsterkant kan källan ses, som en vit fläck. Den ligger i kanten på hagen, som kanske är ”Nôtterhagen”. Th. Med gubben i vägen, Myren, ( avTranmyren?) av yngre datum och i bakgrunden skymtar Bråten, av senare datum. Vad vi ser är platsen för pilgrimshärbärget vid Munkebacka, vid gamla pilgrimsleden. Öst/västlig orientering. Liksom i Lysvik.

Pilgrimshärbärget vid Munkebacka

28/3 2014 hittades grunden till härbärget med hjälp av slagruta. 12x5 m i det som var potatisland, när Erling flyttade till platsen. I princip den enda flacka delen av tomten.

Vid besök på den förmodade härbärgeplatsen 28/3 2014, gick jag runt på området med slagruta.

Därvid fann jag (utan att grundstenar syntes) platsen för en ladugård

enligt Erling Johansson. Den skulle ha funnits innan han flyttade till stället.  Vidare platsen för en byggnad 2)som stått söder om källan. Intressantast var grunden till en byggnad i rakt väst-östlig riktning, 5x12 meter 1). I historisk tid har ingen byggnad stått där. Inget finns markerat på någon hemmanskarta från 1645 – nutid. När Erling Johansson flyttade dit på 1950-talet var där potatisland. Östra väggen ligger bara några meter från leden, mitt för där stigen från Munkebacka går upp.

Byggnaden måste ha stått på platsen före 1645. Det var långt före att någon annan bebyggelse fanns på platsen ( Bråten, Myra Enbärsku

llen)

Mellan grunderna 1) och 2) ligger källan. Byggnad 2) har varit orienterad i nord/sydlig riktning.

Det är högst sannolikt att grunden till ett pilgrimshärbärge hittats, grund 1). Orienteringen i rakt väst/östlig riktning understryker detta.

”Munkkyrkan” i Östra Ämtervik var orienterat så, likaså pilgrimshärbärget i Lysvik, vid Lysan.

Att det skulle ha rört sig om någon lada etc. kan helt uteslutas, eftersom ingen odling fanns på platsen före 1800-talet enligt lagaskiftes och storskifteskartorna. Området betecknas då som skogsmark.

Det enda riktigt adekvata är att det är platsen för Munkebackas pilgrimshärbärge som hittats, likaså källan och ev grunden till ett stall för pilgrimernas hästar. Att Härbärget har det något ovanliga måttet 5X12 meter kan kanske bero på att det var uppdelat i en kvinnodel och mansdel, ev  ett utrymme i härbärget för sjuka eller uttröttade.

Att det stått en byggnad där är jag 100% säker på, även exakt var dess grund/väggar gått på dm när. Teoretiskt sett skulle det ha kunnat ha funnits en lada- ev för myrslåtter, ris, Islandslav etc. Men storleken verkar alltför för väl tilltagen och det är inte mer än kanske 100 m till gården Munkebacka.

Man har ju förekomsten av den andra grunden och källan att väga in i sammanhanget .Sammantaget verkar det peka på ett härbärge. Munkarnas närvaro är garanterad och härbärget skulle ju ligga vid vägen. Enbart detta komplex bevisar att pilgrimsfärder gick genom Fryksdalen och att det var så pass frekvent att ett härbärge byggdes. Det är vad jag vet, det enda på plats påvisbara, förutom  eventuellt Eskoleia Uligama vid Edskogsleden, samt ännu troligare Gladisvall. Detta gör Munkebacka unikt.

Platsen för Munkebacka och gården Hagen är säkerligen den ursprungliga platsen för munkarnas boende och odlingar. Den enda vägen eller stigen från Hagen upp till gamla leden mynnar ut vid Enebärsbacken, Tranmyren och Nötterhagen. Helt klart har det varit en direktförbindelse upp till leden just där härbärget varit.( ca hundra meter frånHagen)

Pilgrimshärbärget i Lysvik

Det andra härbärget har legat i Lysvik. Det är platsen för den första kyrkan, eller rättare sagt härbärget, ty det ligger inte på Kyrkbyns hemman, där den första egentliga kyrkan låg, platsen för gården Lund idag. Det var först när Riseberga ägde mark och kunde upprätta ett bord för kyrkan, som kyrkan och därmed socknen Lysvik kom till. Detta skedde på 1200-talets mitt . Den första ”kyrkan” var ingen kyrka i vedertagen mening, utan just ett kapell, själahus, härbärge. Ligger än i dag på Ransby hemman.

Gärdet kyrkgärdet där härbärget låg ligger intill Lysan. Måtten är 5x10 meter  öst/västlig. 30 meter från härbärgets placering ligger Kyrkkällaren, kallad så så långt mannaminne sträcker sig. Ben har plöjts upp vid härbärget på ”kyrkgärdet” enligt trovärdiga sagesmän.

Fernow beskriver platsen för detta härbärge, som liggande intill Lysan. ”Först var hon ett brädskjul eller resekyrka, som förmodligen stått före digerdöden. Sedan byggdes ett ordentligt hus, 16 alnar i fyrkant, som ofta omlagades och förbättrades samt tillöktes först med kor, eller som det här kallas sånghus, och därpå vapenhus med torn över, som skall ha varit ganska högt.”

Den första ”kyrkan” han omtalar är detta kapell/härbärge vid Lysan. Han kallar det brädskjul eller resekyrka. Resekyrka är ju byggt enligt principen av resta plank, d v s en stavkyrka. Man kan gott anta att Lysviks resekyrka/härbärge och Munkebackas var byggda ungefär vid samma tid och att även Munkebackas härbärge var av resevirke, stavkyrkeprincipen. Ty någon sockenkyrka fanns ej vid byggandet av dessa härbärgen, varken i Lysvik eller Sunne. Det var före 12 50 nämligen. Båda dessa härbärgen var byggda på helt jämn mark och hade troligen ingen stengrund utan en ram, som vilade på låga hörnstenar. I denna stockram fästes/ställdes de lodrät stående plankorna och passades in i

Det ”ordentliga huset” 16x16 alnar han nämner är Lysviks första sockenkyrka, byggd på Kyrkbyns hemman, en knapp kilometer söderut från resekyrkan, på nuvarande gården Lunds tun. Kyrka två och tre byggdes på Stävarbyns hemmans mark, där nuvarande kyrka ligger.

Vi har två definierade platser för härbärgen. Det talar sitt tydliga språk :hade inte leden varit livligt frekventerad redan innan kyrkorna i Fryksdalen byggdes på 1250-talet så hade inga härbärgen byggts. Behovet av härbärgen speglar alltså att leden var en använd pilgrimsled, inte av en och annan, eller ett och annat följe, utan ett stadigt större antal. Behov av härbärgen fanns således.

Munkkyrkan i Östra Ämtervik

Första kyrkan i Östra Ämtervik var till före socknen. Det var således en gårdskyrka eller pilgrimskapell eller kombinerat. Sockenkyrkan i Sunne kom till först. Det kan vara därfär det sägs att kyrkan i Östra Ämtervik är äldre än den i Sunne. Ty den gamla ”munkkyrkan” i Östra Ämtervik kan ha använts som sockenkyrka först ett tag och blev då ”äldre”. Annars är nog sockenbildningen uppkommen samtidigt.

Fanns en ”munkkyrka” – gårdskyrka i Östra Ämtervik, och Lysvik, fanns nog (naturligtvis) en i Sunne också. Det verkar troligast vid Gylleby eller där nuvarande Häljeby ligger. ( Häljeby skrivs Heligby i äldre dokument) Någon gård eller odlad sådan vid eller i närheten av kyrkberget i Sunne fanns nog inte eftersom det är lerjord där, men sandjord vid Gamla Gylleby och platsen för nuvarande Heljebys manbyggnad. Så fort sockenkyrkan var byggd någonstans runt kyrkberget förföll gårdskyrkan vid Gylleby, eller användes som härbärge åt pilgrimer och munkar. Namnet Sund är inte namnet på en gård i vanlig mening. Man kan inte peka ut platsen för någon sådan gård. Den äldsta GÅRDEN i närheten av Sundet var Gylleby. Häljeby eller Heligby avstyckades som skattehemman 1540 ca. Men Heligby kan ha varit en etablerad del inom Gylleby sedan 1100-talet t ex. Gylleby skattade 1503, men Heljeby finns upptaget först 1540. Men det säger ingenting om Heljebys ålder.

I Östra Ämtervik hette grundgården, själva vikgården eller ättegården Ämtervik. Detta enligt Roland Kihlstadius. Han menar att den första kyrkan var en gårdskyrka till Ämtervik. Det fanns Där väst, där församlingshemmet nu ligger, Där nol som är kvar, Där öst där nuvarande kyrka ligger. Där öst fick läggas ut för att kyrkan skulle få plats. Det sk Prästbol hette från början Ämtervik. Dessa uppgifter ger nya perspektiv. Gylleby anser Roland ha haft den första gårdskyrkan i Sunne. Detta var alltså före sockenbildningarna och före dopfuntarnas tid. Vi är på 1100-talet och möjligen ännu tidigare. Biskop Adalvard d.ä. sägs ha kristnat ”hela värmland”. Vad som utgjordes av Värmland är i vart fall Fryksdalen och Jösse sedemera härader, det sagolika Alvhem. Kanske Fryksdalens handelsväg gjorde att Skarabiskopen skickade munkar att evangelisera i Fryksdalen. Från Vik-gård till Vikgård gick deras missionsvandring och där det satt stormän, som själva troligen varit i Skara på handelsfärd och mött en domkyrka, de hade nog tagit intryck och var mera öppna för den nya läran än folk i allmännhet som bara gått hemma på gården. Det är möjligt att anläggandet av en stavkyrka innebar vissa handelsförmåner. Ty handel kan man garanterat påstå att det förekom, framför allt med Västergötland.

Vid tiden för pilgrimsfärderna på 1400 talet var Fryksdalens Skyddshelgon  Elin av Skövde ( St Helena) samt biskop Brynolf (Algotsson). De var Skara stifts skyddshelgon och föremål för kult och pilgrimsfärder, till Skövde och Skara. Ikonografierna är få bevarade, fyra i västergötland av Elin, två i Värmland (Sunne occh N Ny) ett i Visnum, ett i Rudskoga  och ett i gamla altarskåpet i Sund-Sunne, annars ingen annanstans i Sverige. Brynolf finns målad i Fryksände altarskåp och som skulptur i altarskåpet från Sunne, ” Gräsmarksskåpet”. Det är helt klart att det förekommit kult av dessa helgon i Fryksdalen. I Fryksände finns ocså St Olof.

Altarskåpet från Sunne, Mariakyrka 

Upp tv  Maria m Jesus (pieta) under tv Gregoriusmässa,

Huvudtavla Katarina, en av de fjorton hjälparna, upp tv, nedan tv Paulus,

Upp tv Brynolf av Skara, th nere St Helena av Skövde

Skåpdörr uppe, Gud korsfästelsen, nedan Anna”själv tredje”, Jesu moder 4 kvinnor, 2 män ,Paulus och Brynolf, men Maria, Katarina, Elin, Anna. Sant feministisk teologi!

Det var St Anna som Luther anropade den 2 juli 1505, vid åskvädret, och lovade att om han kom helskinnad undan, skulle han bli munk. Men 1523 skrev han” St Anna var min avgud”. Och på 1600 talets slut skaffade någon prost i Sund bort det ”påviska” altarskåpet ur kyrkan, med bl a St Annas bild.

Maria, Vår Fru





Nedan:

Elin av Skövde ( St Helena, Skara stifts och Fryksdalens skyddshelgon)






Nedan:

Biskop Brynolf från Sunne Mariakyrkas altarskåp

Skara domkyrka var helgad åt Maria och kallades Maria eller Vårfrukyrkan

Ave Maria gratia plena- Sunds altarskåp

De pilgrimer som kom genom Västergötland var medvetna om dessa helgon och hade säkerligen besökt deras gravar. De var likaledes medvetna om den kult som fanns i Fryksdalen och via pilgrimsleden via Visnum kom de till Illberg och fortsatte den naturligaste vägen till Österdalen i Norge via Fryksdalen där det fanns gott om munkar, gårdar, och ett säkra pilgrimshärbärgen vid Munkebol och i Lysvik. Jag tror inte att några större skaror tog båt över Vänern till Lurö och sedan båt till fastlandet. Poängen var att gå. Klostret sk på Lurö hade kort, mycket kort livslängd, så det motiverade inte pilgrimer. Jag menar att både den leden och Klarälvsleden är kraftigt överskattade.

Forskaren Sven-Erik Penler som forskat och forskar i bl a Elin och Brynolf kulten menar i tel samtal 21/3 2014 att det är troligt att denna kult fanns i Fryksdalen, likaså att det kan vara troligt att kyrkan i Sunne var en Vårfrukyrka. Att altarskåpet undanskaffades menar han var för att det var för ”påviskt”. Han pekar på att altarskåpet i Vårfrukyrkan i Visby såldes för en spottstyver pga det.

Träkyrkan i Östra Ämtervik brann 1770. Dessförinnan måste Fernow ha sett den ( måtten) samt att den ” hade en påvisk altartavla”. Detta syftar knappast på skåpet. Har det funnit flera munkkyrkor i Östra Ämtervik? Kyrkan som brann 1770 kan inte vara den första träkyrkan.

Vi kan vara säkra på att skaras biskopar gjorde visitationsresor i Fryksdalen hela medeltiden. När altarskåpet kom till rumt 1500 var Brynolf Gerlaksson biskop ( 1478-1505 i Skara) Han var en stor beundrare av Brynolf Algotsson och även hängiven Maria kulten. Han donerade till olika kyrkor och det kan vara genom hans donation och försorg som Sunne fick sitt altarskåp, Sunne där en av hans nära företrädare varit prost och sedan biskop i Skara, Sven Grotte. En källa anger att Sven Grotte skulle ha varit son till riddaren Magnus Håkansson Leopard …(Björkesläkten) vars farbror riddaren Lars Magnusson hade ägt Lysvik och gjort affärer där med Riseberga kloster, för att till sist ingå i Eskilstuna Johanniterkloster, alltså en Johanniterriddare.

Merparten gick troligen Glafsfjorden och Fryksdalen. Man skall veta att leden från Torsby genom Röjdådalen fanns med på en karta 1653. Den första körbara vägen i hela Norge – med hjulfordon- anlades 1623-26 och var 28 km lång. Detta visar vilken gammal led Torsby-Norge var. Några finnar fanns ej i de trakterna då, utan det var en urgammal led, även använd av pilgrimer. Självklart kände varje pilgrim till denna led, genom ständig kontakt med andra pilgrimer.

Gregorimässan, altarskåpet Sund

 Altarskåpet Sund

Vägval

Fryksdalsleden är från början en fornled. Jag har många gånger fascinerats av att den går rakt genom dokumenterade boplatser från stenåldern och bronsåldern.Många sträckor ser idag ut i princip som för 6000 år sedan. I stort sett som en ridstig, som sedan på 1600-talet breddades till att rymma en hästkärra.
För att begripa hur gammal denna led är och varför den går där den gör och varför det var den enda leden och varför den går på östsidan  måste man se på geografin och strandlinjer: det fanns inget annat ställe att ta sig fram torrskodd. På östra sidan Fryken finns 130 rösen från bronsåldern. Vägen stryker förbi dessa. Mot väster, om man färdades från söder mot norr, låg Fryken. Omedelbart till öster stora träskmarker och grunda sjöar, rena matskafferierna. På västra sidan Fryken fanns ingen led eller väg förrän på 1600-talet. Inte heller några bronsåldersrösen.
I ett landskap som t ex Västergötland finns naturligtvis också fornleder, men inte helt lätt att peka ut, eftersom landskapet till stora delar är flackt. I Fryksdalen fanns EN enda led pga landskapets utformning. Det är troligen landets längsta sammanhängande fornled, som även tidigt fungerade som handelsled och sedemera mellan 1100-1500 talet som led bland annat för pilgrimer,
Skulle man norrut från Grava bygden, där förlängningen av Edskogsleden från väster och redstig via Vall i Visnum där Letstigen anslöt österifrån, så passerades platsen för nuvarande Grava kyrka och vidare norrut till Lyckan, där man antingen, beroende på ärende,  gick eller red till Kyhlen, där gamla Apertin låg och därifrån, om man skulle norrut, Fryksdalsleden. Skulle man västerut, passerade man Runnevål och båtledes söder om Harkevål, upp till Köpung vid nuvarande Fagerå och vidare västerut.
De som kom till Lyckan, och skulle till de stora forsarna fortsatte rakt fram till Löved. Det är samma led som delar sig vid Lyckan.
De som var på pilgrimsvandring till Trondheim fick göra ett vägval vid Lyckan. Antingen den sedan urminne etablerade leden genom Fryksdalen-Röjdådalen. Eller via Löved till Ullerö och vidare till Munkfors. Därefter till Dalby, Vingäng och vidare västerut via nuvarande Flisa till Glomdalen.
De som slagit in på Fryksdalsleden, men av någon anledning ville åter till Klarälvdalen, färdades från Strand (nuvarande Strandvik i Lysvik) över Hinnershöjden och kom ner vid Munkeberg i Skoga.
Vid Skogaforsarna fiskade ju munkar från Nydala kloster, liksom vid Fryksände.

Vi har drygt 25 ortsnamn i Fryksdalen som talar om munkar och pilgrimer. I Klarälvdalens övre del finns ett 15-tal namn. Några personliga fynd som talar om pilgrimer har ej gjorts i Klarälvdalen. I Fryksdalen, vid leden, har en pilgrimsring av guld hittats, samt ett knivskaft med helgonfigurer, samt en sked med helgonfigur.
Vid Glafsfjordsleden har en pilgrimsring av guld, föreställande Elin av Skövde, hittats vid Älgå.

Ser vi på botaniska/zoloogiska lämningar, så finns vid Löved enastående betånd av bl a pestskråp, samt överdådigt med Vinbergssniglar. Vid Dejeforsen finns Vinbergssniglar. I Munkfors bestånd av pestskråp. Vid gamla kyrkplatsen Apertin bestånd av pestskråp, samt Vinbergssniglar.
På Fryksdalsleden finns vid Gunnarsby (Kil) bestånd av pestskråp, liksom vid Munkebacka, Gylleby och Askerud. Vinbergssniglar vid Bävik och Ås i Östra Ämtervik.





Dessa olika bestånd av pestskråp och Vinbergssniglar talar direkt som alla vet om munkar och pilgrimer.

Fryksdalsleden - Norge

Vid den tid Olof Haraldsson färdades genom Värmland ( 1030) på väg till Stiklastad fanns EN lämplig led i Värmland, Fryksdalsleden, Frikenveien eller hur den då benämndes.          

I Klarälvdalen fanns ingen led eller ”väg”. Det var ren ödemark. I Fryksdalen hade man då redan 1800 F.Kr. odlat säd. Uppland låg under vatten. I Fryksdalen låg storgårdarna, vikgårdarna från bronsåldern och vikingatiden ( med uppenbarlig handel med Birka, enligt befintligt gravgods i Historiska Museet) Att driva med en här och hird kräver mat. I Klarälvdalen fanns ingen mat. Det fanns mycket få  gårdar på 1000-talet.

Det finns inga som helst bevis, vare sig skriftligt eller muntligt, på att Olof Haraldsson färdades Klarälvdalen norrut. Logiskt sett faller det. På 1000-talet var Fryksdalen ett begrepp, en handelsled, som varenda storman kände till vid tiden. Sund och Björke var juridiska lydområden till Norge,

En enda forskare – Arvid Ernvik- har ”fastslagit” att Olof den helige använde Klarälvdalen. Märk väl en enda forskare. Totalt på följande premiss:

” att pilgrimer gärna valde vägar där Olov själv färdats”.

Fryksdalen/ Röjdådalen har definitivt varit en pilgrimsväg. Det finns absolut ingenting som motsäger att Olov Haraldsson färdades på denna väg 1028 och 1030, som han, av många, definitivt kände till.

Arvid Ernvik är den enda som skrivit om pilgrimsleder i Värmland. Om Fryksdalen och Röjdådalen hade han definitivt ingen kunskap alls i ämnet. Han kände till ett enda namn som antyder till pilgrimer: Munkebacka. Det var allt. Vi känner till över tjugo namn, det är mer än han hittade i Klarälvdalen och mer än i västra Värmland.

Nu är det så att Ernvik faktiskt uttalar sig FÖR att Fryksdalen var en led för pilgrimerna. Han gör det vid flera tillfällen i sin bok.  Samtidigt konstaterar han att ” Fryksdalen har varit minst frekventerad, eftersom det inte finns fler ortsnamn som stöder”. Nej, han själv kände bara till ett. Vi känner idag till minst tjugo-tjugofem. Betydligt flera än i Klarälvdalen. Han kände inte heller till de personliga pilgrimsfynd som gjorts vid Fryksdalsleden. Inga sådana fynd har gjorts i Klarälvdalen.

Samtidigt är Ernvik den enda källan, och enda forskaren, hittils ,för Svenska och Norska pilgrimsforskare vad gäller Värmland. Han citeras flitigt i Norska böcker och broschyrer.

Hans oerhört tunna utsagor om Fryksdalen (pga hans bristande kunskap) har därför snedvridit hur det förhöll sig i verkligheten och hur bilden av Värmländska pilgrimsförhållanden var.

Fryksdalsledens fortsättning från Frykssände till Norge går och gick genom Röjdådalen.

Detta är inte Finnskog. I jordeboken från 1503 finns de tre gårdarna Östmark, Västmark och Sörmark upptagna. Det var alltså svensk – eller Värmländsk – bygd under medeltiden.

Ernvik för fram ortsnamn på kors – krus – som bevis för att pilgrimsled gått fram där. Så gör han i Klarälvdalen – Krusmon – i Västvärmland – Korsbyn – Korset- mfl.

I Röjddalen finns flera gårdar med förleden Krus -,: gården Krusberg i Millmark, Krusen, Krustorp. Finnforskaren Rickard Broberg konstaterar att detta är namn som finnarna inte namngivit utan de har funnits innan finnarna uppträdde i Östmark.

Vi har även namnet Kyrkonäs, vid leden, – så gammalt att någon kyrka inte fanns i Östmark. Ingen känd bebyggelse har legat på platsen.

Det är troligen uppkommet pga att ett härbärge legat där.

Vi har ortsnamnet på en myr i Millmark med namnet St:a Klara. Det märkliga är att det i Björke finns en källa på skogen som heter S:ta Klara också.

I Östmark finns sjön Hällsjön, med gamla namnet Heligsjön.

Vad gäller Krus- korsnamnen, hade Ernvik måst tolka detta som tecken på pilgrimsväg, eftersom han gjorde det i Klarälvdalen och Västvärmland. Men – återigen – han kände inte till Fryksdalens/Röjdådalens ortsnamn.

Det är konstaterat att Sverre Sigurdsson, kung i Norge, först tronpretendent, korsade  - bl a

1177 och 1178. Av Sverresagan framgår att han från Eidskog/Hedmarken korsade Värmland och kom fram till Ekshärad ( Ekes hara, något härad existerade inte då) och fortsatte därifrån till Malung och vidare norrut till Järnbäraland, Härjedalen och Jämtland.

Enligt de milangivelser som noga ges i sagan måste han ha gått genom Röjdådalen, norr om Torsby –eller genom - och vidare till Ekshärad.

I Röjdådalen, finns ett område vid leden som heter Kungsbacken – Kongbacken. Det är det gamla namnet på Lämbacken, gården Kungstorp är den äldsta.

Enligt Rickard Broberg skall en förklaringssägen – folktradition – där tala om en kung och ett härfölje- dragit fram. En del skall ha begravts i en egendomlig samling jordkullar. Där det ursprungliga Kungstorp legat. På norska sidan gränsen ligger Kjerkesjön och Kongstjernet. Ingen nuvarande bebyggelse i närheten.

Det betyder att det redan på 1100-talet fanns en led genom Röjdådalen, vilket verkar helt troligt, den enda led som hade kontakt med Norge i Norra Fryksdalen. Dvs redan då en fortsättning på Fryksdalsleden, den urgamla.

Ave Maria Gratia Plena

Trätäljaland

”Trätäljaland” nedan står för ett centralområde bestående av  Kil, Ullerudssocknarna, Grava, Segerstad, Nor. Det ligger mellan laxfiskeforsarna, Deje, Skived, Edsvalla, Fryksforsen. Man tror att det är fisket som angett namnet Värmer och Värmland. Det är troligt att det är just detta område som är det område som gett namnet åt Värmland. Fornlederna sammanstrålar i Kilsbygden. Uppenbarligen ett handelscentra under järnålder och folkvandringstid. ( 500 f kr – 700 e kr)Även både tidigare och senare.

Värmeln och Värmskog är sidonamn givna från detta område.

Ovan på kartan kan man se de områden  som jag menar var sjäva kärnvärmland, Kil med alla de tunga laxforsarna inom bekvämt räckhåll- markerade med röda punkter. Näs härad utgjorde nog en självstyrande del, likaså Väse härad. Kils härad och Grums utgjorde nog en enhet.Vart och ett av områdena styrdes av någon småkung. Mitt förslag är att Olof Ingjaldsson satt i Kil. Det vitmarkerade är maktområden. I varje bygd fanns ett centralt kultområde: Ullerön (missionskyrka)Gillberga(missionskyrka) Millesvik (Missionskyrka) Illberg ( missionskyrka)

Självklart lade man kyrkorna vid centrala kultplatser. Man förstår även vilken stor betydelse Frykensjöarna hade för detta kärnområde. Tjära, näver, skinn, järn nedåt.

Det är områden med odlingszon 2 och 3 i princip.

Trätäljaland

På 600-700talet fanns inga gränser i nuvarande mening. Utan snarare hövdingadömen som var avgränsade av ”skog”, Värmskog, Brunskog, Mangskog, Gunnarskog etc.

Skillnaden mellan Norge och Sverige är bland annat den att historieskrivningen skiljer sig åt, d v s de källor som används. I Norge används  den s k sagolitteraturen, som faktiskt är historieskrivning. I Sverige används den inte. I nedlåtande ton talas det i så fall som ”legender”.

När det gäller Olof Ingjaldsson ”Trätälja”, som omnämns bla i Heimskringla, berättas det att han begav sig från Nerike till Värmland. Till den älv ( som kallades Älv, d v s det gamla namnet på klarälven, kallas Älven, Amn, så sent som på 1200-talet i diplommaterial.) som norrifrån faller ut i Vänern. Där, heter det, slog han sig ner. Det står inget om att han då begav sig över älven.

Det finns total enighet om att denna älv var Klarälven.

Fanns det några kunskaper bland kungar i ”sverige” om Värmland så var det att det fanns en älv med otroligt rika laxforsar. Den rikaste var forsen vid Ulls ö, Ullerö. Det var där Olof slog sig ner. Vi kan glömma fantasierna om Säffle, Hjellesgate etc, som Erik Fernow, och endast han, initierade!

Undersöker man fornfyndsmaterialet i Värmland, så är Ullerudsocknarna och Grava de mest rika på  högar som finns. Det gäller hela gravfält och enstaka högar. Tiden rör sig runt 5-600-talet, då det anses att Olof levat och varit ”kung”. Gravskick och gravgåvor pekar åt sveahåll.

För att fatta sig kort så är Ullerudsocknarna platsen för Olovs nedslag och lilla kungavälde. Det är  möjligt och troligt att det utvidgades till att gälla sedemera Grava och Kils socknar.

Vill man ö h t tala om Olov Trätäljabygd så är det inget att välja på. Hade det varit i Norge så hade det varit helt vedertaget.

Både Grava och Kil har omfattande gravfält från järnålder folkvandringstid. Det har varit många slag och drabbningar, det är uppenbart. Detta kärnområde är Trätäljaland.

Ullerud har sitt namn efter vanaguden Ull. På ön, nedanför laxforsarna, var en hednisk offerplats, Ulleröa.

Så sent som i min barndom sa vi som de gamla: Ullerö och Ulleröa, inte Ullerud.

Vår fornled - Fryksdalsleden - kommer från Trätäljaland.

Meriter

Olof "trätälja", enligt sena obestyrkta isländska uppgifter son till sveakonungen Ingjald "illråde" (bd 20) o Göthild av Västergötland.

Uppges ha varit g m Solveg eller Solva, dtr till konung Halvdan "guldtand" av Solör i östra Norge.

Biografi

O, vars historiska existens är oviss, skall enligt Snorre Sturlassons Heimskringla ha växt upp hos sin fosterfader Bove i Västergötland. Sedan fadern begått självmord genom att låta innebränna sig, och Ivar "vid-famne" (bd 20) erövrat hans rike, skall O ha tagit sin tillflykt till Värmland, där han röjde skogar och blev nybyggare, vilket föranledde hans tillnamn. Alltför många flyktingar undan Ivar sökte sig emellertid dit, varför hungersnöd blev följden. Då O ej ansågs offra tillräckligt åt gudarna, skylldes hungersnöden på honom varför han blev innebränd. Heimskringla uppger också, att 0:s son Halvdan "vitben" blev farfars farfars far till konung Harald "hårfagre" av Norge.

Det äldsta skiktet i framställningen om O är några i Heimskringla meddelade strofer om honom ur det sannolikt omkr 900 till ära för en kusin till Harald "hårfagre" diktade genealogiska skaldekvädet Ynglingatal. Det har hävdats att Heimskringlas prosauppgifter om honom beror på att dessa strofer missförståtts. Historia Norvegias, som är äldre än Heimskringla, uppger, att O regerade länge och fredligt och dog i "Swethia". Om Heimskringlas uppgifter om generationsavståndet mellan O och Harald "hårfagre" är riktiga, skulle O ha levt på 600-talet.

Benämningen "0:s hög" för en hög vid Säffle i Värmland torde återgå på lärd kombination, eftersom denna benämning ej kunnat beläggas tidigare än på 1770-talet och högen 1683 kallades Knutsbacken (Nerman 1917 o 1941). De mynt som man på 1700-talet ansåg härröra från O (Brenner) har visats vara betydligt yngre (Schröder).

Författare

Hans Gillingstam

I Ynglingal anges att Olof dog, innebrändes.” mellan Vänern och skogen”. Alltså inte vid Vänern, som det ofta anförs.

På midsommarafton 2015 besökte Abjörn och jag Övre Ulleruds kyrka. Vi såg på dopfunten från 1100 talet. Vi körde över bron till Nyckelby och passerade byn Mykleby- trakten är full av högar och boplatser från 600-talet. Bergen innehåller hyperit.

Vid nedre Ulleruds kyrka som vi besökte framgick att själva kyrkplatsen varit omfluten. Strax söder om kyrkan ligger en rätt hög kulle, vid älven. Det är nog så att det var detta som var själva Ullerö- på kullen har troligen varit en kultplats för Ull. Kyrkan byggdes ca 40 meter nedanför kullen. Man förstår

bättre  varför kyrkan byggdes på en ganska omotiverad och svårt tillgänglig plats. I dubbelt måtto var det på så sätt att man direkt konkurrerade ut den gamla kultplatsen.

                                                                                  Känt mönster i kyrkohistorien. Därför kan man vara ganska övertygad om att det var där, på Ullerön, som kultplatsen varit i årtusenden. Forsens mäktighet talade ju sitt vilda språk för platsens exclusivitet också.

I medeltida diplom talas om Howalderyd, Hollerud etc. Roland Kihlstadius menar att det är platsen för nuvarande Katrineberg, 500 m öster från kyrkan. Ulleröryd, Ollerud etc. det är möjligt att det finns en betydelse om röjningen vid Ullerö med i namnet. Ärsnarast ett gammalt hövdingasäte. Gårdsnamn som Uve och Ullfaxerud i närheten låter ju urtid.

Om ynglingaättens Olof Trätälja verkligen slog sig ner i trakten och skapade ett hövdingadöme, ett kungarike, så var det ett kärnområde, som nödvändigtvis måste ha haft en hel del kontakter med Norge, men även Västergötland. Jag tror att mycket av  nuvarande Värmlands historia under 500-800 talet skedde med Kil/Grava området som kärnområde. Om Olof Trätälja bosatte sig någonstans, själv, med sin hird, så är Kil, kanske Illberg/ Apertin en högst tänkbar plats. Kil var en korsväg tusentals år före Olofs tid. Det var inte Ulleruds socknarna. Det området hade ingen strategisk betydelse för en ”kung”.

Olof var enligt historieskrivningen ointresserad av blot. Vill man spekulera så övergav han nedslagningen vid Ullerö, kultplatsen, lämnade män kvar, en jarl, för att styra hela Ullerö/Hovalderyd området. Själv flyttade han till ”korsvägen” där det passade bättre för en kung att bo. Där höll han ting, troligtvis vid Illberg, för ting måste ha hållits. De som bodde i Ullerudssocknarna kunde vara missnöjda med att han inte deltog i kulten vid Uller ö. Kanske gick det så långt att Ullerö enklaven bröt sig loss och anföll Olof. Att anledningen skulle ha varit missväxt tror jag inte. Utan det var nog så att det var en religionsfråga.

OM det var så att han anfölls och innebrändes. Det finns uppgifter på att han levde länge och dog naturligt i Swethia.

Men Ill – betyder eld. Platsen kallas Eldplatsen, eller Eld berget. Så mycket till berg är det ju inte.

Så vad har Eld-kommit från. Ill-kan betyda Illa- en plats där det hände något mycket Illa. Det heter ju att svearna, när de bränt Olof inne, sedan ångrade sig, förstod att det inte var hans fel med missväxt, och att det de gjort var ett grovt Ill-dåd. Det blev till Illdådsplatsen, Illberg.

Att Illberg var en centralt bebodd plats på 600-talet är helt klart av det stora antal gravhögar som finns på gårdsplatsen. Strax söderom finns Vardberget, (Vårdberget) alltså ett vakt och vårdkaseberg.

På vår resa på midsommarafton träffade vi en man, Gösta Lövgren, vid kyrkan,som var mycket insatt och beläst i Dejes historia. Han berättade att det fanns Vinbergssniglar på hans tomt, i en sluttning ner mot älven, vid forsarna.

Den 9 januari 1367. Rikets marsk, riddaren Erik Kettilsson Puke, sitter i högsätet i salen på Apertin. Vidare finns där andra höga herrar, bl a Hemming Hemmingsson, riddare mfl av rikets män och biskopar.

Vi ser framför oss det ståtliga Apertin och dess riddarsal…men:

Munken från Aberdeen har ju förpassats till fantasiens värld. Låt oss nu syna Apertin lite mer i verklighetens sömmar.

Den nuvarande herrgårdsbyggnaden, mellan ravinerna, existerade inte före 1650. Det var mest ett blött mygghål. Obebyggt. Det fanns ingen pampig allé.  Strax söder om södra ravinen låg gården Mellby, en liten by.

Strax söder om kyrkan, som ju är borta, på gärdet med fast och lättbrukad sandmylla, låg byn  =Apertin. Flera mangårdsbyggnader, med naturligtvis minst fem uthus per mangård.

Byn Apertin och Mellby jämnades med marken för att inte störa skrytbygget Apertin,  =mellan ravinerna. Det enda som är kvar av det ursprungliga Apertin är namnet. Nuvarande herrgården Apertin ligger alltså INTE på platsen för det urgamla,"

Platsen där riksmarsken Erik Kettilsson utfärdade diplomet 1367 var i byn Apertin. Apportena. Är det så fornnordiskt enkelt?: Ag- grund beväxt sjö – bor – spets, kil- tun – inhägnad gårdsplats. Gården i Kilen, vid sjön med mycket vass och ag. Agbortun.. Apertin skrevs tidigt Apportyn och Apportena i dokument. Detta –tyn-ten-kan vara tun. På Segerstadnäset har vi gårdarna Stora och lilla Abbortan. Någon har föreslagit att namnet betyder intakan där det finns gott om abborre. Tanken är mer riktig än förenämnda tolkare tänkt sig: i namnet aborre ( fisken) så har vi just det for nnordiska ag-abb-och bor-borr-spets. Alla har vi stuckit oss abborrens ryggfena.

Det är inte långt till Abbortyn, Apportyn,Appertun, Appertin. Vi och ortsbefolkningen uttalar ju Apertin, inte efter djuret apa, utan :appertin.

Hur som helst var en fornnordiskt urgammal  gårdsplats som låg där på sandgärdet. Sandmylla är ju  som efterdet märkande för alla gårdar från bondestenålder och bronsålder, något annat kunde inte brukas.

Syftar namnet på apertinens, underlydande, så måste det innebära att hela området kring norra Hyn inkluderades – säkerligen låg all mark under byn Apertin,. Det besvärliga är att om man tolkar namnet efter latinet, så kommer man ändå dithän: vad hette gården, platsen, byn, FÖRST!  Innan det blev underlydande a pertinent! Då ligger Abbortyn naturligt till: gården (tun, tyn) längst in i (bor-borr) den grunda agen. ( Ag, agg, grunda sjön, agen)

På 1300-talet var Apertin själva kyrkbyn i Kils socken, låg bara ett stenkast från kyrkan. När kyrkan byggdes på 1200-talet måste platsen ha ansetts som den mest centrala och mest betydelsefulla i Kils socken. Vad gjorde platsen så speciell? Det måste vara en plats som även var historiskt enastående. Redan på 1200-talet.

Den 22/6 2015 besökte jag platsen för gamla Apertin.. På gärdet som nu var besått syntes där husen stått föga växtkraft och grödan var gulnad. Fosfor i marken?

Pratade med en man som bor i det första arbetarhuset från norr räknat, invid kyrkravinen, och han berättade att det fanns gott om Vinbergssnäckor där. Han visade mig bilder av snäckor, som han tagit med sin mobiltelefon. I det längst sydligt belägna arbetarbostaden upplyste en kvinna att det brukade vara fullt i grusvägen, mitt för kyrkan. Dessa enastående små djur har alltså överlevt och varit sin lilla lokal exakt trogna i 800 år minst!

Pratade senare med arkeolog Hans Olsson, Värmlands museum.