Studiemötet

Igår, på studiemötet, presenterade Jan Ulfeldt kartor och bilder med mätningar han gjort av Östra Ämterviks kyrkor och kyrkobalkar. Dels av det första härbärget som blev stavkyrka, dels av medeltidskyrkan uppe på kyrkogårdsåsen ( den kyrka som till-och ombyggdes 1764-1781, då den brann) samt av den interimkyrka som byggdes och användes, tills dess att nuvarande stenkyrka stod färdig att använda. Deltagarna fick tillfälle att prova på slagrutan som markradar.
Jan berättade vidare om gården Ämtervik/Västgårds fantastiska historia och belägenhet under årtusenden, samt om prästbolets tidigare område Åneck på Jans nuvarande gårdsmark.

                     
                            Pilgrimsvandra för klimatet!


Idag träffades några, 7 stycken, ur arbetsgruppen för Fryksdalsleden.se, i Östra Ämterviks församlingshem. Det var ett studiemöte angående kulturen i Fryksdalen. Vi diskuterade om vad "kultur" innebär. Vi pratade om vad vi kan göra i klimatkampen. Om "vad gör Svenska kyrkan" och "vad gör kommunerna"? Hur förvaltas vår historia- på vårt lokala plan?
Och vi talade om mycket som är väsentligt för oss alla och för Fryksdalsleden och för oss som bor i Fryksdalen. Men som har ett bevisat klimathot över oss här, och globalt. Och katastroferna sker globalt varje dag.
Jag menar att orsaken till den yttre miljökatastrofen är den inre, alltså en mental orsak. Vi kan kalla denna för brist på kunskap, girighet, kapitalism eller vad man vill-
Att pilgrimsvandra är att vandra inåt också- se hur ens eget agerande är. Bara döda fiskar flyter med strömmen som ni vet. Vår biskop Sören Dalevi har gett ut en skrift med titeln" Kristus går alltid mot strömmen"- Det är hög tid att vi följer det exemplet.
Vi talade om att Pilgrimsvandra för klimatet.

Att lägga pussel

Mina forskarvänner David Myrehed, Roland Kihlstadius, Jan Ulfeldt och jag har varit ivrigt sysselsatta sedan i våras med Fryksdalens historia. Från de första bosatta för 7-8000 år sedan, till tidig medeltid, kyrkohistoria i Ämtervik, sätersystem i socknarna och en hel del släktforskning.
Jag tycker vi fått fram fakta och strukturer som faktiskt ingen ens snuddat vid tidigare.
Det är ett kulturarbete som omfattar många tusen arbetstimmar.

Tack vare tillgången till olika digitala arkiv går det ju numera att på så sätt nå uppgifter som bara för 30-40 år sedan förutsatte besök, t ex på olika landsarkiv.

Forskningen vi gjort och gör är - och måste vara- tvärvetenskaplig. Det räcker inte med arkeologiska fynd. Till exempel. Man måste ha fantasi, eftersom det är ett pussel läggande av olika information, pusselbitar, som skall läggas och förhoppningsvis passa i varandra. Till slut växer en klarar och klarare bild fram. Att vara fyra, som vi är, är givande på sitt sätt. Det är en dialog, detta att lägga pusslet, i och med att vi är flera så får vi olika perspektiv-

Regalt, patronat, prebende



Med all rätta kan man kalla Sunne pastorat för ett regalpastorat. Men från början, på medeltiden, var det ett patronat, dvs det kunde inrättas av tex en frälseätt, som  bestämde vem som skulle vara präst.

Sund var ett patronat, och som jag  anser, gamla Häljeby, ett prebende, med ursprungliga betydelsen och meningen, att vara ett kosthåll för kyrkoherdens medhjälpare. I detta fall, munkar, kaniker, klerker. Detta inrättades förstås samtidigt som patronatet. Prästbordet och prästbolet.
Detta under katolska tiden. Vid reformationen slogs detta system sönder. På 1700-talet uppkom regalpastoraten, nu med kungen som bestämde.

1200-talets första hälft: Erikska kungaätten. I Sund Lämaätten - Håkan Jonsson Lämas ätt. (Hjorthorn).
Förhoppningsvis kan någon ifrågasätta eller bevisa motsatsen. Själv kan jag inte se det på annat troligt sätt i dagsläget.

(Gården) Sund  ( i Fryksdalen Sunne)  är utfärdandeort för diplom 1367 22/2, 1397 12/3, 1398,1423 25/11, i samtliga fall är det Hjorthornsättlingar inblandade.

                                 Heligby


Det nuvarande Häljeby är en relativt sen gårdsbildning. (efter 1651) Där finns numera t ex rumsuthyrning. Stället ser herrgårdslikt ut.

Gamla Häljeby: Det ställe som brann 1651.. Efter branden  flyttade prästen Magnus Petri Schivedius till Östanås, söder om nuvarande Berg i Östanås, som han köpt. Häljeby som brann 1651 hade han flyttat till 1648, och han hade hyrt där, det hade upplåtits till honom troligen därför att det var kronogård- ( uppgifter från David Myrehed)

I förhållande till det nuvarande pensionatet/herrgården, låg de gamla Häljebygårdarna 4-500 m längre norrut.

Det äldsta Häljeby, " Heligby", låg strax väster om vägen mot Vittebyvägen.  Med strålande utsikt över Frykensundets utlopp. Man brukar anse att de ställen som ligger närmast sjön är äldst. Så är det i detta fall. Vid en undersökning 2003 fann man här fynd av t ex en härd som C14 daterades till 1080-830 f.kr, Men det har legat en gård där från Vikingatid och framåt medeltiden.
30/8 2019 kunde konstateras en gårdssamling omfattande 7 hus av olika storlekar.
Båda dessa äldre Häljebytomter är idag öde och obebyggda.

Dessa gårdar sorterade naturligtvis under Sund, gården, som blev prästbord 1200-talets första hälft.
Den tillsatta patronatkyrkoherden hade förstås ingen möjlighet att ensam verka i detta jättepastorat, utan tilldelades curatorer med lägre vigningsgrader till hjälp. Dessa var munkar och de fick slå sig ned på gamla Häljeby. Det är troligen spåren efter dem och deras örtaodlingar, som än i dag kan ses i form av Pestskråp i mängd, ett säkert tecken på munk tillvaro på platsen. Det kan tänkas att Häljeby fick sitt namn, det stavas i gamla dokument " Helig-by", genom deras heliga verksamhet och närvaro. Möjligen fanns där ett själahus/härbärge för de pilgrimer som vandrade på land leden. Häljeby var troligen ett prebende till Sund-prästgården.

                         Gården Sund


"Item curiam Swnd in wermaelandia..."



Sunne kyrka har en lång historia. Men dess prästgård en betydligt längre.

Omedelbart öster om nya kyrkogården låg en gård från vikingatiden, 900 talet och framåt. Platsen var bebyggd redan på bronsåldern, i och för sig. Men en arkeologisk utgrävning visar bland annat mur rester och stenfot från 900-1500 talet.
1565 brändes hela dåvarande prästgården, med alla uthus förstås, ned av norskarna.

Tidigare har varken jag eller någon annan inte varit uppmärksam på att gården Sund ( Swnde, Swnd) varit just en gård, fixerad, utan utgått från att det gällt "Sunne" i stort. Det finns ett flertal medeltida dokument där Sund omnämns, och där också utfärdande orten är Sund.( I Fryksdals härad etc.)

Det troliga är att just gården Sund är betydligt äldre än t ex Gylleby och Häljeby, Åmberg, Maggeby, Borgeby mfl.

Vi har ett testamente, medeltida brev, av år 1270. Det är Jarlen Knuts dotter Cecilia som författade det. Birger Brosa var hennes farfar och norska kungadottern Birgitta Gylle hennes farmor.

Brevet går ut på att värdet av gården Swnd i Värmland skall fördelas enligt brevet. Märk väl att det står värdet av Sund. Hon säljer inte eller byter ej bort gården. Men man kan säga att det är värdet av Sund, sedan det sedan några årtionden bildade prästbordet och präsbolet borträknats.

Den som vill fördjupa sig i det hela kan läsa mitt häfte Folkungarnas Fryksdal.

Det fanns några få gårdar i Värmland vid den tiden, men ingen som nämns i diplom. Och det
mest talande är att den sk Hjorthorns Läma släkten ägde och kom att äga stora landområden på ömse sidor Fryken, helt enkelt "avstyckningar" från gården Sund.
Som jag nämnt tidigare så var det genom på skyndan av denna ätt som i förening med Erikska ätten (kungaätten) som ett prästbol och prästbord och därmed kyrka bildades i Sunne. Gården Sund blev prästbordet, där bodde prästen och fick en del av sitt uppehälle genom lantbruk.

Vi kan idag med största säkerhet peka på att Sund var en gård, att den övergick till prästbord första hälften av 1200-talet och att det är denna gård Cecilia Knutsdotter omnämner i testamentet. Det betyder inte att hon någonsin satte sin fot i Fryksdalen i egen hög person, utan hon liksom hennes man begravdes i Fogdö kloster. Men hennes son, Johan Birgersson kallades i diplom för Johan
Värmske ( Värmlänning). Det är troligt att han någon gång besökte Sunds gård i Sunne. Han ägde gårdar i Fryksdalen, i princip allt från Rottneros/ Ed till Ulvsby och hade laxfiske i Dejeforsen.

Den 28/8 2019 konstaterades att Sunds  prästgård som avbrann 1565 bestod av minst tio byggnader.

Sunnes träkyrkor-placering

Sunne blev prästbol och prästbord första häften av 1200-talet. Det speciella är att det blev ett sk patronat från början. Detta innebär att den som innehade patronatsrätten utsåg vilken som skulle vara kyrkoherde i pastoratet. I detta fall en frälseätt och/eller i samverkan med kungen. I Sunnes fall synes  Håkan Jonsson Lämas ätt varit den ätt som behärskade Sunne blivande socken, med ägor både på västra och östra sidan Fryken. Och Frykensundet. Patronatsrätten utesluter därmed att bönderna i trakten på eget bevåg beslutat byggs en kyrka. Hur detta gick till anges i Västgötalagen.  Värmland hade en egen lag, men den är dessvärre förkomme
27/8 2019 konstaterades slutgiltigt platsen för Sunnes första kyrka. Medverkande var f. kyrkogårdschefen Arne Persson, Jan Ulfeldt, Emtervik, och Bo Ulfvenstierna, Ivarsbjörke. Av allt att döma har det från början varit en stavkyrka av bottenplanet att döma. Med kor i öster och en separat ingång söder i från, liggande nära den västliga tvärväggen. Någon gång har sedan ett vapenhus ( kanske med torn) tillbyggts, -kanske på 1500-talets första hälft -långhuset i direkt anslutning till stavkyrkans västra tvärvägg.
Även konstaterades var den äldsta kyrkobalken av timmer varit placerad omkring den medeltida kyrkogården.
Sunnes träkyrkor har således från första stund, dvs 1200-talet, stått på samma plats, men renoverats och tillbyggts under århundradenas gång. Vid gravgrävningar har ej några spår efter kol kunnat iakttas, varför det talar för att träkyrkorna aldrig brunnit.

Först efter 1565 byggdes prästgården i omedelbar närhet till prostgården. Tidigare låg den enligt Arne Persson, sydväst om dagens arrendesmedja. Detta enligt arkeologisk utgrävning. Denna prästgård var naturligtvis till det yttre som vilken dåtida större bondgård som helst: envånings, torvtak, nödiga uthus.